lördag 11 augusti 2018

Prinsessan Sofia om näthat:

Jag kunde inte förstå
att folk hade så stort behov av 
att tala om för mig hur dålig jag var på alla vis.



Litenheten hos näthatare kan knappast beskrivas bättre.
Ur vilka komplex uppstår sådana "behov"?!

fredag 10 augusti 2018

Hat är unket och går bort...

Prinsparets nya engagemang:
startar egen kärleks- och musikfestival


Prins Carl Philip och prinsessan Sofia anordnar en ny festival med fokus på kärlek och musik. Let's Make Love Great Again bjuder på gratiskonserter med många kända artister, föredrag, konst och kultur. Tanken är att fylla hela Gärdet i Stockholm med kärlek!
Den 11 och 12 augusti bjuder Prinsparets stiftelse och festivalen Let’s Make Love Great Again in till en stor kärleksmanifestation och festival på Gärdet i Stockholm. Festivalen ligger helt i linje med prins Carl Philip och prinsessan Sofias hjärtefrågor – näthat, mobbing och dyslexi.

– Genom en manifestation för kärlek, respekt och omtanke tar vi tillsammans med Let’s Make Love Great Again nästa steg i arbetet med att sprida mer hjärta på nätet och IRL, säger Sofia Ewerlöf, verksamhetschef för Prinsparets Stiftelse.

Festivalen är bara startskottet på något större enligt arrangörerna:

– Idén kom till mig när jag hörde Donald Trumps slogan Let’s Make America Great Again under presidentvalskampanjen. När jag sedan tänkte på näthat och samhället i övrigt, hur vi ställer människor mot varandra, såg jag motsatsen – Let’s Make Love Great Again – framför mig. Jag registrerade namnet direkt och det var första steget mot att realisera visionen om en stor manifestation för kärlek, vänskap och respekt. Behovet är större än någonsin. Let’s Make Love Great Again är mer än bara en manifestation och festival på Gärdet, men vi börjar där nu och tar det vidare sedan, säger initiativtagaren Niclas Lagerstam.

Följande artister är klara för Let’s Make Love Great Again 11-12 augusti:

Darin, Loreen, Mikael Wiehe, Di Leva, Kaliffa, Maxida Märak, Johnossi, Maia Hirasawa, Junior Brielle, Esther Vallee, Julia Frej, Vånna Inget, Stina Velocette, Medborgarbandet med Nina Persson (Cardigans) och Thomas Öberg (Bob Hund), Kristin Amparo, Sakib Zabbar, Angelica Radvolt och Kanyi Mavi.

Fler artister tillkommer.
Läs mer om Let’s Make Love Great Again

Foto: Kungahuset
Artikeln publicerades först på ELLE och är skriven av Nina Nyström

onsdag 8 augusti 2018

Självutnämnda moralpoliser har inget existensberättigande...

Jag fick ett mail...
Det lyder:
(Observera att jag här lägger ut ett mail)


De senast tillkomna kommentarerna är rätt fula. Har du läst dem ? Från senaste dagarna ...

Någon
"Jag kommer precis från samma blogg några här talar om. Jag blev hemskt arg när jag läste där att ni har skrivit så fel om “dödsrunan”. Men när jag nu läst vad ni verkligen har skrivit ser jag också att monica inte läst vad ni skrivit för det hon i flera sidor lägger ut är något helt annat än det ni skrivit:
– Ni skriver att en som kallas catta fått en “dödsrun” på en annan blogg fast hon är i livet. Catta blev riktigt arg för det och kommenterade under “dödsrunan”. Den som skrivit “dödsrunan” släppte igenom den arga kommentaren utan att påstå något annat att det är catta hon menar.
– Monica A skriver att ni fått allt om bakfoten och beskriver hur det gått till. Men på hennes blogg är det en anna som tydligen inte är riktigt frisk som det hänt en massa för. Som bevis lägger Monica ut en massa privata e-postmeddelanden.
Man ser tydligt att Monica refererar till något helt annat än det ni skrev. De två händelserna är inte alls samma händelse. Det är två helt olika saker. Hur kan denne Monica (vet inte vem det är) göra så galet fel?"


Det inlägg man talar om är följande:
Syftet var att ge henne lugn och ro. Det är inte näthat. 

Man hade skrivit en massa trams på "I folkets intresse" och jag såg mig därför tvungen att berätta sanningen - vilken jag både kan och har bevisat. Det är dessutom bara jag som kan göra det. Hur man därefter möjligen har twistat till det hela i ett försök att rättfärdiga sina falska beskyllningar, vet inte jag. Och jag tänker inte ta reda på det heller. 

Det finns bara en sanning och det är den jag så generöst har bjudit på. 

De aktuella kommentarerna - varav ovanstående är en - är naturligtvis bara trams för att man vill hota och läxa upp mig. Det rör sig inte om några äkta kommentarer. Det är lobbyisten själv och hans uppdragsgivare som är i farten och då kan man vänta sig precis vad som helst. De vill emellertid ha en reaktion och jag ska därför räta ut eventuella frågetecken.

Den något annorlunda redaktionen och deras tillskyndare är uppenbarligen upprörda över att jag publicerar mail och bloggkommentarer som utgör bevis. 

Det tror jag det. 
De vill inte att sanningen ska komma fram.
De vill kunna ljuga fritt utan att bli avslöjade helt enkelt.
Fullt förståeligt men sorry, det fungerar inte.   
(Obs! rödfärgen här är inte mitt utan bloggers verk.)

På detta stör man sig så till den milda grad att man känner sig manad att - ivrigt påhejad av Erik Rodenborg - varna alla för att skriva något - what so ever - till mig eller i mina bloggar.  

Som om jag skulle bry mig.  
Det gör jag inte.

För Erik Rodenborg är detta personligt.  

Jöns Pelle Jönsson hade nämligen polisanmält mig för ett brott som aldrig har begåtts.  
Det har han visserligen gjort många gånger men i det här fallet blev det - efter hans överklagan - polisutredning. Inte så smart med tanke på att han själv via lobbyisten hade fått Anna1 att ljuga ihop hela historien. 

Av en ren tillfällighet finns en konversation mellan mig och Erik som bevisar att Jöns Pelle Jönsson och Anna1 ljuger.  

Det har fört med sig att de båda nu utreds för brottet falsk tillvitelse. 
Vi får väl se om Erik talar sanning när han blir förhörd. 
Vilken tur för mig att alltihop finns skriftligt. 

Redaktionen och Erik - menar alltså att jag - av någon sorts hänsyn till dem som vill mig illa borde ha avstått från att lägga fram de berörda bevisen.  

Jag kan bara säga en sak. 
Glöm det!

Förundersökningen är följaktligen nedlagd.
Det finns som vanligt ingen som helst grund för Jöns Pelle Jönssons falska påståenden. Falsk tillvitelse. Ärendena blir fler och fler... 

Så jag ger redaktionen för såväl "I folkets intresse" som Cattas bubbla och vem som helst annan som känner sig berörd helt rätt: 

Skriv absolut ingenting till mig som ni inte kan stå för. 
Den som ljuger kommer obönhörligen att avslöjas. 

Jag umgås bara med hederligt folk. 
Övriga får stå sitt kast och det finns gott om material.
Ni bestämmer själva vad jag ska lägga ut och inte. 
Ju mer ni ljuger desto mer motbevisar jag.  

Det kan kanske vara intressant för er att få veta att just Erik Rodenborg så sent som för bara någon vecka sedan skrev till mig och bad om hjälp. Det fick han också. Trots ovanstående.  
Vi får väl ta en diskussion om det, han och jag, vad det lider. Jag är inte långsint.

Jag passar på att svara på några påståenden skrivna i punktform. 

Punkt 1
Helt riktigt. 
Det finns inga regler som förbjuder publicering av mail och andra meddelanden. 
Det man inte kan stå för ska man helt enkelt inte skriva. Någonstans.
Självutnämnda privatpoliser - typ Cattas bubbla - med tillstånd att agera efter egen subjektiv "moral" existerar inte i Sverige. Och gör de det, så bedriver de brottslig verksamhet. 

Punkt 2
Ja, jag är helt oskyldig till allt junk som Jöns Pelle Jönsson och hans anhang knåpat ihop. Det kommer jag att bevisa och offentliggöra. Alltihop.

Punkt 3
Hotelser av nedanstående slag överlämnas konsekvent till polisen och berörd domstol.


"Hon förstår inte att när man nämner folk vid namn och lägger till opassande etiketter till dessa namn blir det en reaktion från den hon skriver om. Framför allt kommer de personerna att försvara sig tappert mot det. En del kan inte glömma medan andra slår tillbaka extremt hårt. Kvinnan får nog skylla sig själv för vad som hänt och händer med tanke på alla år av skriverier om namngivna personer och att hon lagt ut deras privata mejl. Detta helt oavsett om de är skyldiga till det hon skriver eller inte."

Det sistnämnda är ett 
synnerligen gott exempel på näthat.
Det finns ingen ursäkt för hämnd helt enkelt.
Men det är vad detta försöker försköna. 

Sånt ska bekämpas hårt och bestämt.
Det håller jag verkligen med nätbladet om.
Man sopar alltså bäst framför sin egen dörr innan man ger sig på andras.

måndag 16 juli 2018

Bra beskrivning av Jöns Pelle Jönsson...

Jag fick ett mail. Texten lyder:

Nästan så man tror att de skämtar ibland. 
Det här är ju JJ ...

Jag gick följaktligen in på nättidningen för att läsa hur de definiterar en nätstalker. Intressant, måste jag säga. Och visst är det en mycket utförlig beskrivning av Jöns Pelle Jönsson som plågar så många med sina smutskastningskampanjer på nätet.

Han förstör människors liv och deras möjlighet till en försörjning. Han splittrar familjer och ger sig inte ens sedan hans - helt ogrundade - hatobjekt har dött. Han är helt enkelt genuint ond och artikeln i "I folkets intresse" är en osedvanligt bra beskrivning av hans person. Man till och med lyckas med konststycket att beskriva hans medhjälpare på ett alldeles utmärkt sätt.

Jag kan personligen ha ett och annat att tillägga (och dra ifrån) vad gäller rekommenderade åtgärder - allt man föreslår är inte lagligt - men i övrigt är jag rätt imponerad.

Det gäller bara för redaktionen att nu till slut också öppna ögonen för närområdet.
Här är min version av en Stalker.

tisdag 12 juni 2018

Det finns ingen mammarättsrörelse...

Jag råkade hamna på en sida om rättsgrupper och hatgrupper i nätpublikationen "I folkets intresse". Sajten säger sig bekämpa näthat men ägnar sig själv i hög grad åt just det, inte sällan med hjälp av professionella näthatare.

I vilket fall som helst, tidningen säger sig i sin "Granskning internet" ha identifierat de värsta hatgrupperna på nätet som Papparättsgruppen och Mammarättsgruppen vilka sajten nu i stället vill kalla Pappahatsgruppen och Mammahatsgruppen.

Ja, det gör de ju som de vill med.

Det ska alltså handla om kvinnor och män som i vårdnadstvister bekämpar varandra i syfte att få vårdnaden om sina barn. En del är militanta, andra är lugnare och återigen andra är grova näthatare.
- Några av dem har inga gränser alls.

Man undrar ju osökt vad de har råkat ut för.

Redaktionen bakom "I folkets intresse" 
säger sig nämligen vara drabbade av två haters, en i vardera rättsgruppen.
-De har förtalat och kränkt ett par av oss utan att dra in kvinno/mansfrågor, skriver de. Följaktligen undrar man hur nätsajten har kunnat dra slutsatsen att deras båda plågoandar tillhör just ovan nämnda hatgrupper. Redaktionen har läst de misstänktas bloggar, dragit egna subjektiva slutsatser och helt enkelt gissat sig fram vilket är riskfyllt för alla parter. Särskilt som de mycket väl kan ha gissat fel. Man ska vara mycket försiktig med sånt.

Sajten delar in näthatare i fem grupper
som i praktiken omfattar alla människor - varav Papparättarna och Mammarättarna är två.
Sedan spårar det ur helt och hållet.
Papparättarna är ärliga i sitt hat medan Mammarättarna är lömska, skriver sajten.

Ärligt hat och lömskt hat.
Ärligt för att de öppet hotar och tystar kvinnorna?
Lömskt för att kvinnorna som tystade och alltmer tillintetgjorda inte törs höras särskilt mycket alls?
Det är frågan.
Skulle någondera vara att föredra eller ens vara acceptabelt?
Naturligtvis inte.
Hat går bort helt enkelt varför det som sedan följer i bladets text får sorteras bort som snömos...

Jag tror att personerna bakom "I folkets intresse" 
har ett ärligt uppsåt men står under stor påverkan av illasinnade personer. De har en sajt med utgivningsbevis på vilken illasinnade personer kan skriva vilka lögner som helst utan risk. Om myndigheterna mot förmodan skulle gripa in så drabbas endast ägarna av sajten. Själva drivs ägarna av privat hämndlystnad, det gör de ingen hemlighet av. En av dem har tydligen debatterats på ofördelaktigt sätt och de som medverkade i den debatten ska få ett helvete framöver. Inte ens de döda får vila i frid. Än mindre får/kan de försvara sig. Den möjligheten får förresten ingen som sajten slår klorna i.

Det är, enligt min mening, en mycket dålig och destruktiv drivkraft.

Jag delar deras avsky för flashback men att forumet är en nätets värsta avskrädesplats betyder ju inte att man kan hitta på vad som helst om folk som tycker tvärtom - och publicera det - vilket dessvärre sker på sajten.

Jag har varit i bloggvärlden sedan 2008
och har sett de så kallade Papparättsaktivisterna på mycket nära håll. Att män var förfördelade i vårdnadstvister då var allmänt känt. Det var för mig inte konstigt alls att män som inte fått sin vilja fram i domstolarna gick samman och började kräva sina rättigheter. Jag till och med stöttade verksamheten. Det visade sig emellertid att de var mycket militanta och bars fram av ett lika starkt som väl dokumenterat kvinnohat. När det tog överhanden kunde jag inte stötta dem längre.

Den första papparättsgruppen 
som jag (numera) känner till kallades Fris (Fäders rätt i samhället). De skrivbordskrigande männen gav sig på en kvinnogrupp kallad Fågel Fenix bestående av misshandlade kvinnor som gått samman för att stötta varandra. Männen i Fris var förfördelade i sina vårdnadstvister och därför hatiska. Det hade emellertid ingenting med kvinnorna i Fågel Fenix att göra.
Det rörde sig alltså inte om bråk i vårdnadstvister.

Männen i Fris - varav många var flitigt förekommande i straffregistret - tålde helt enkelt inte kvinnornas åsikter. De plågade och hotade kvinnorna tills de tystnade vilket är mycket allvarligt i ett demokratiskt samhälle. De flesta av männen i Fris har i dag dragit sig tillbaka. En av dem är numera - utan konkurrens - internets allra värsta näthatare. Dessvärre har han understödstrupper av likasinnade.

Kriget Fris/Fågel Fenix utspelade sig i början av 1990-talet och materialet ligger i hög grad fortfarande kvar på nätet  Den som forskar i ämnet bör alltså inte missa det.

När jag hamnade i Papparättsrörelsens klor
visste jag inte ens om att de var en rörelse. Jag visste heller ingenting om dess mycket otäcka kvinnohat. Det tog flera år innan jag förstod vilka mina "vänner" var. Våra åsikter gick ofta isär och jag blev småningom ett stort hatobjekt av den enda anledningen. De här männen - papparättsnissarna - gillade inte mina åsikter heller. Jag skulle helt enkelt bara dö. Ja, till och med avrättas så smärtsamt som möjligt. Mitt hus skulle sprängas i luften och sprida död och förödelse omkring sig som skulle ge eko över hela världen. För sånt finns inget försvar what so ever. Och det kan knappast kallas ärligt hat. Det är inga snälla gossar detta.

Jag såg alltså under ett stort antal år rätt mycket av den så kallade Papparättsrörelsen vars gemensamma nämnare alltså är ett intensivt kvinnohat. 

Jag såg också ett gäng som kämpade mot sexuella övergrepp på första hand barn och kvinnor men även män. De var alltid anonyma. Det är nämligen förenat med direkt livsfara att uttrycka avsky för den sortens våldshandlingar eller att ta avstånd från pedofiler. 

Det vet jag av egen erfarenhet.
Till och med offren för sexuellt våld - de som våldtagits som barn - plågar de gärna livet ur och tystar.
Anfallen kommer alltid från Papparättsrörelsen. Varför vet de bäst själva. Ingen i den rörelsen tar avstånd från sexuella övergrepp ens på barn.

Men jag har aldrig sett minsta spår av en Mammarättsrörelse. 

Finns den verkligen?
Jag tror inte det.

Det finns kvinnor i vårdnadstvister men ingen som, såvitt jag vet, likt flera av dessa män bedriver sina vårdnadstvister på nätet. Det finns kvinnor som vägrar jamsa med män bara för att de är män och som protesterar mot att bli utsatta för grovt näthat. Och det finns kvinnor som vigt sina liv åt kampen för jämställdhet - en självklarhet som så många män är fullständigt livrädda för. Men det finns faktiskt ingen Mammarättsrörelse som drivna av manshat bedriver en aktiv kamp mot män vare sig ärligt eller lömskt. Så går det helt enkelt inte till på kvinnors vis. Kvinnor älskar män och ger liv även åt pojkar.

De enda som påstår motsatsen är - Papparättsrörelsen. 
Det motiverar nämligen deras egen unkna agenda. 

Jag har personligen aldrig varit part i en vårdnadstvist.
Ingen annan i min familj har heller varit det.

Och jag har full förståelse för att män vill ha samma rättigheter till sina barn som kvinnor.
Lösningen är hur enkel som helst.
Håll sams!
Samarbeta!
Så blir det inga vårdnadstvister. Det har alla barn rätt att kräva av sina föräldrar.

Om någon av parterna krånglar och ingen lösning syns vid horisonten, svälj en extra gång och spela med i elakt spel. Allt för barnens skull. Rätt som det är, är de tonåringar med egen vilja och gott förstånd att tänka självständigt med. Det är då det är viktigt med en grundmurat god kontakt. Se till att barnen får en fin barndom. Det är det viktigaste. Resten ordnar sig.

Jag påstår alltså bestämt att det inte existerar någon Mammarättsrörelse och att ryktet om dess existens är en illvillig konstruktion signad Papparättsrörelsen i avsikt att själva få sympatier för sitt kvinnohat.

Jag tar självklart tacksamt emot varje bevis på motsatsen av "I folkets intresse".

måndag 11 juni 2018

Stalker...



Musik, instrumentation och mixning Tommy Aperia
Text och sång Monica Antonsson


Stalker

Jag har fått nog - efter alla år
Så stick iväg – lämna inga spår
Nu är det slut – du har haft din chans
Nu ska du bort – någon annanstans

För det är nog – efter år av gräl
Av allt mitt knog – och av dina fel
Som ondskan själv – triumferar du
med allt ditt hat – fall i glömska nu

Du är en stalker som plågar livet ur folk
Du är en nolla så stor du är
För dina offer kan du se mig som en tolk
De e dags att dra efter all misär

Du – stick iväg – efter allt du gjort
Och sköt dig själv – på nån annan ort
Du släpper mej    jag är inte din
Jag var din grej – men nu är jag min

Solo

Du är en stalker som plågar livet ur folk
Du är en nolla så stor du är
För dina offer kan du se mig som en tolk
De e dags att dra efter all misär

Du – stick iväg – efter allt du gjort
Du ljuger smått – och du ljuger stort
Du sårar folk - när du sprider smuts
Nu ska du dra – men får ingen skjuts

Tonartshöjning
helt tonsteg

Jag har fått nog – av din djävlighet
Av allt förtal – din förföljarsmet
Nu är det slut – du har härjat klart
Nu ska du bort – Stick iväg - sätt fart

söndag 10 juni 2018

Näthat och stalkers...


Sant och bra om näthat och stalkers


https://www.amnesty.se/aktuellt/vald-och-trakasserier-pa-natet-mot-kvinnor-i-sverige/

VÅLD OCH TRAKASSERIER PÅ NÄTET MOT KVINNOR I SVERIGE

Av: Katarina Bergehed  
Sakkunnig kvinnors rättigheter, Amnesty International Sverige
Publicerad: 31 Maj 2018
Den här texten publicerades den 20 november 2017 på Amnestys tidigare blogg, Uttryck. Den återpublicerades här på amnesty.se den 31/5 2018.

Den senaste tiden har sexuellt våld och trakasserier mot kvinnor uppmärksammats stort genom #metoo. Kvinnor i alla åldrar har tröttnat på att hålla tyst om de övergrepp och kränkningar de utsätts för på jobbet, i vardagslivet och i nöjeslivet. Det tycks inte finnas några fredade zoner – inte ens hemma, ensam framför datorn.

En ny undersökning från Amnesty om nätbaserade kränkningar och trakasserier mot kvinnor visar att nära en fjärdedel av de tillfrågade kvinnorna hade erfarenhet av att minst en gång ha varit utsatta för sådana trakasserier eller kränkningar, från 16 procent av kvinnorna i Italien till 33 procent i USA. Undersökningen omfattar kvinnor mellan 18-55 år i åtta länder: Danmark, Italien, Nya Zeeland, Polen, Spanien, Sverige, Storbritannien och USA. Undersökningen gjordes av Ipsos MORI.

Att internet är en otrygg plats för många är ingen nyhet. Inte heller att kvinnohat, sexism och hot frodas i sociala medier som Facebook och Twitter, och andra webbforum. Amnestys undersökning fokuserar dock på vilka konsekvenser hotfullt och kränkande språk, bilder, hot om fysiskt och/eller sexuellt våld får för de som utsätts. Resultatet ger en fingervisning om hur allvarligt och skadligt näthatet mot kvinnor faktiskt är.

Kvinnor i Sverige

Trots årtionden av jämställdhetsarbete kan samma mönster skönjas i Sverige som i övriga undersökta länder. Av 500 tillfrågade kvinnor i Sverige uppgav 147, motsvarande 29 procent, att de någon gång utsatts för kränkningar och trakasserier på internet. 19 procent av de tillfrågade uppgav att de hade utsatts vid mer än ett tillfälle. 99 kvinnor svarade i mer detalj på var, hur och vilka konsekvenser det fått för dem personligen.

Erfarenheten av kränkningar och trakasserier var betydligt mer utbredd i den yngsta gruppen i undersökningen än i den äldsta.

Nätet skiljer sig inte från samhället i stort när det handlar om diskriminering av och våld mot flickor och kvinnor. Det tar sig ofta uttryck i sexistiska eller kvinnofientliga kommentarer och hot om fysiskt eller sexuellt våld. De kränkningar och trakasserier som kvinnor utsätts för är alltså ofta kopplat till deras kön, men även andra aspekter av deras identitet, såsom etnicitet eller sexuell läggning. Här skiljer sig inte Sverige från andra länder.

Om vi tittar närmare på vad som döljer sig bakom kvinnornas erfarenheter av “kränkningar och trakasserier” i Sverige ser vi att:
  • 70 procent uppgav att de utsatts för allmänt kränkande språkbruk eller kommentarer riktade mot sin person
  • Drygt 48 procent uppgav att de utsatts för sexistiska eller kvinnofientliga kommentarer riktade mot sin person
  • Över 27 procent uppgav att de fått direkta eller indirekta hot om fysiskt eller sexuellt våld riktat mot sin person
  • 19 procent hade utsatts för rasistiskt språkbruk eller rasistiska kommentarer riktade mot sin person
  • Närmare 9 procent hade utsatts för homofobiskt eller transfobiskt språkbruk eller kommentarer riktade mot sin person
  • Drygt 8 procent hade fått intima bilder av sig utlagda på nätet utan att ha gett sitt medgivande
  • Drygt 7 procent hade fått sina personuppgifter publicerade på nätet i syfte att åsamka rädsla eller stress.
I nästan två tredjedelar av fallen uppgav kvinnorna att de inte kände den eller de personer som låg bakom kränkningarna och trakasserierna (knappt 65 %). I drygt 27 procent var det fråga om en person som kvinnan kände personligen. I drygt 14 procent av fallen handlade det om en nuvarande eller tidigare partner.

Konsekvenser för den som utsätts

Effekterna av att utsättas för kränkande kommentarer, hot om sexuellt våld, rasism eller få dina privata bilder eller uppgifter spridda försvinner inte i samma stund som du loggar ut.

Amnestys undersökning pekar tvärtom på förödande konsekvenser för dem som utsätts.

Många av de tillfrågade kvinnorna i den svenska studien uppgav att de fått allvarliga psykologiska besvär, som en direkt följd av de kränkningar och trakasserier de utsatts för på sociala media.
  • 39 procent uppgav att de fruktat för sin fysiska säkerhet
  • 18 procent uppgav att de känt oro för sin familjs säkerhet
  • Två tredjedelar av de kvinnor som utsatts uppgav att de hade en känsla av maktlöshet vad gäller sin förmåga att bemöta kränkningarna och trakasserierna
  • 67 procent angav att de fått sömnproblem
  • Drygt 60 procent upplevde sämre självkänsla eller brist på självförtroende
  • 58 procent hade upplevt panikattacker, ångest eller stress
  • Över hälften hade upplevt en känsla av isolering eller ett behov att dra sig undan
  • Över hälften uppgav att de hade svårare att fokusera på vardagsuppgifter
  • Över hälften uppgav att de bävat inför tanken på att använda internet eller sociala medier
  • Över hälften upplevde en känsla av oro när de får e-post eller notiser från sociala medier
  • 48 procent upplevde humörsvängningar
  • 46 procent upplevde att de hade svårt att koncentrera sig längre stunder
  • 38 procent upplevde att de inte kunnat slutföra det de vanligtvis skulle ha gjort en vanlig dag
  • 31 procent uppgav att de upplevt sig mindre förmögna att fatta vardagliga beslut
Konsekvenser i samhället

Nätbaserade kränkningar, hot och trakasserier – det som ofta brukar benämnas som näthat – får allvarliga konsekvenser. Inte bara för individen utan för samhället i stort.

Internet och sociala medier har revolutionerat vår möjlighet att uttrycka oss och kommunicera med andra samt ta del av och sprida information. Det gäller inte minst i Sverige, vars invånare ofta beskrivs som “världens mest uppkopplade folk”. Sociala medier är en viktig arena där individer kan utöva sin yttrandefrihet, men näthat utgör ett direkt hot mot detta och riskerar att tysta människors röster. Kränkningar, hot och trakasserier kan leda till självcensur eller att individer helt avstår från att uttrycka sina åsikter på sociala medier – eller helt slutar att använda dem.

I Amnestys undersökning uppgav 23 procent av de kvinnor som utsatts för kränkningar och trakasserier på nätet i Sverige, att de slutat posta sådant som uttrycker deras åsikter i vissa frågor. Vidare svarade 32 procent att de använder sociala medier lite eller mycket mindre än tidigare. 7 procent har helt slutat använda de sociala medier där kränkningarna skett.
Yttrandefrihet omfattar inte hat eller våld

Alla typer av nätbaserat våld och näthat måste bekämpas. Amnesty understryker vikten av att regeringar världen över, inklusive i Sverige, ser till att lagar, policies, praxis och utbildning är på plats och fungerar för att förebygga och få ett slut på trakasserier och våld mot kvinnor online. Samtidigt får inte näthat användas som en ursäkt för att minska yttrandefriheten.


Från Amnestys sida konstaterar vi att yttrandefriheten även skyddar uttryck som kan upplevas som anstötliga, sårande eller störande. Men yttrandefriheten kan aldrig användas för att förespråka hat och våld.

Många av Sveriges lagar som ska skydda individen från integritetskränkningar från andra, tillkom långt före internet och måste uppdateras. Regeringen lade nyligen fram en proposition om att stärka det straffrättsliga skyddet för den personliga integriteten. I den föreslås bland annat att ett nytt brott införs: olaga integritetsintrång, som gör det straffbart att göra intrång i någon annans privatliv genom att sprida integritetskänsliga bilder och uppgifter. Dessutom föreslås att bestämmelserna om olaga hot, ofredande och förolämpning uppdateras och förtydligas för att bättre kunna täcka in sådana brott som begås på internet. Detta blir ett viktigt steg för utvecklingen av trygghet på nätet.

Men inte bara regeringar måste agera. Även företagen som tillhandahåller sociala medieplattformar har ett stort ansvar. De måste intensifiera arbetet för att alla – inte minst flickor och kvinnor – fritt kan använda deras plattformar utan rädsla och fruktan.
* Undersökningen genomfördes av Ipsos MORI, som använde sig av en nätbaserad enkät. 500 kvinnor mellan 18-55 år i varje land ingår i undersökningen och och urvalet avseende kvinnornas ålder, region och yrkesverksamhet återspeglar den proportionella andelen i befolkningen i respektive land. Urvalet är nationellt representativt för respektive land. Felmarginalen för varje land varierar mellan 3-4 %.



Fyra typer av stalkers:

Henrik Belfrage, professor i kriminologi, har delat upp förföljarna i fyra olika typer:
Den före detta partnern
En person som har svårt att acceptera en brytning och förföljer sin tidigare partner. Den före detta partnern är den vanligaste typen av den förföljare. Den har också störst risk för att bli våldsam.
Den socialt inkompetente
En person som inte förstår det sociala spelet och inte kan ta ett nej. Den socialt inkompetente kan inte tolka det personer säger utan tror att det betyder det han vill.
Den hämndlystne
Kämpar för att få upprättelse. Här återfinns exempelvis rättshaveristen som vill få upprättelse genom att exempelvis trakassera beslutsfattare med anonyma brev.
Erotomanen
Erotomani är en psykisk sjukdom. Personen är besatt av en person och tror att känslorna är besvarade. Personen kan tro att de redan har en kärleksrelation fast de inte har det. Personerna kanske inte ens har träffats. Erotomaner kan ofta förfölja kända personer.