Det finns ingen mammarättsrörelse...

Jag råkade hamna på en sida om rättsgrupper och hatgrupper i nätpublikationen "I folkets intresse". Sajten säger sig bekämpa näthat men ägnar sig själv i hög grad åt just det, inte sällan med hjälp av professionella näthatare.

I vilket fall som helst, tidningen säger sig i sin "Granskning internet" ha identifierat de värsta hatgrupperna på nätet som Papparättsgruppen och Mammarättsgruppen vilka sajten nu i stället vill kalla Pappahatsgruppen och Mammahatsgruppen.

Ja, det gör de ju som de vill med.

Det ska alltså handla om kvinnor och män som i vårdnadstvister bekämpar varandra i syfte att få vårdnaden om sina barn. En del är militanta, andra är lugnare och återigen andra är grova näthatare.
- Några av dem har inga gränser alls.

Man undrar ju osökt vad de har råkat ut för.

Redaktionen bakom "I folkets intresse" 
säger sig nämligen vara drabbade av två haters, en i vardera rättsgruppen.
-De har förtalat och kränkt ett par av oss utan att dra in kvinno/mansfrågor, skriver de. Följaktligen undrar man hur nätsajten har kunnat dra slutsatsen att deras båda plågoandar tillhör just ovan nämnda hatgrupper. Redaktionen har läst de misstänktas bloggar, dragit egna subjektiva slutsatser och helt enkelt gissat sig fram vilket är riskfyllt för alla parter. Särskilt som de mycket väl kan ha gissat fel. Man ska vara mycket försiktig med sånt.

Sajten delar in näthatare i fem grupper
som i praktiken omfattar alla människor - varav Papparättarna och Mammarättarna är två.
Sedan spårar det ur helt och hållet.
Papparättarna är ärliga i sitt hat medan Mammarättarna är lömska, skriver sajten.

Ärligt hat och lömskt hat.
Ärligt för att de öppet hotar och tystar kvinnorna?
Lömskt för att kvinnorna som tystade och alltmer tillintetgjorda inte törs höras särskilt mycket alls?
Det är frågan.
Skulle någondera vara att föredra eller ens vara acceptabelt?
Naturligtvis inte.
Hat går bort helt enkelt varför det som sedan följer i bladets text får sorteras bort som snömos...

Jag tror att personerna bakom "I folkets intresse" 
har ett ärligt uppsåt men står under stor påverkan av illasinnade personer. De har en sajt med utgivningsbevis på vilken illasinnade personer kan skriva vilka lögner som helst utan risk. Om myndigheterna mot förmodan skulle gripa in så drabbas endast ägarna av sajten. Själva drivs ägarna av privat hämndlystnad, det gör de ingen hemlighet av. En av dem har tydligen debatterats på ofördelaktigt sätt och de som medverkade i den debatten ska få ett helvete framöver. Inte ens de döda får vila i frid. Än mindre får/kan de försvara sig. Den möjligheten får förresten ingen som sajten slår klorna i.

Det är, enligt min mening, en mycket dålig och destruktiv drivkraft.

Jag delar deras avsky för flashback men att forumet är en nätets värsta avskrädesplats betyder ju inte att man kan hitta på vad som helst om folk som tycker tvärtom - och publicera det - vilket dessvärre sker på sajten.

Jag har varit i bloggvärlden sedan 2008
och har sett de så kallade Papparättsaktivisterna på mycket nära håll. Att män var förfördelade i vårdnadstvister då var allmänt känt. Det var för mig inte konstigt alls att män som inte fått sin vilja fram i domstolarna gick samman och började kräva sina rättigheter. Jag till och med stöttade verksamheten. Det visade sig emellertid att de var mycket militanta och bars fram av ett lika starkt som väl dokumenterat kvinnohat. När det tog överhanden kunde jag inte stötta dem längre.

Den första papparättsgruppen 
som jag (numera) känner till kallades Fris (Fäders rätt i samhället). De skrivbordskrigande männen gav sig på en kvinnogrupp kallad Fågel Fenix bestående av misshandlade kvinnor som gått samman för att stötta varandra. Männen i Fris var förfördelade i sina vårdnadstvister och därför hatiska. Det hade emellertid ingenting med kvinnorna i Fågel Fenix att göra.
Det rörde sig alltså inte om bråk i vårdnadstvister.

Männen i Fris - varav många var flitigt förekommande i straffregistret - tålde helt enkelt inte kvinnornas åsikter. De plågade och hotade kvinnorna tills de tystnade vilket är mycket allvarligt i ett demokratiskt samhälle. De flesta av männen i Fris har i dag dragit sig tillbaka. En av dem är numera - utan konkurrens - internets allra värsta näthatare. Dessvärre har han understödstrupper av likasinnade.

Sammandrabbningen Fris/Fågel Fenix utspelade sig i slutet av 1990-talet och materialet ligger i hög grad fortfarande kvar på nätet  Den som forskar i ämnet bör alltså inte missa det.

När jag hamnade i Papparättsrörelsens klor
visste jag inte ens om att de var en rörelse. Jag visste heller ingenting om dess mycket otäcka kvinnohat. Det tog flera år innan jag förstod vilka mina "vänner" var. Våra åsikter gick ofta isär och jag blev småningom ett stort hatobjekt av den enda anledningen. De här männen - papparättsnissarna - gillade inte mina åsikter heller. Jag skulle helt enkelt bara dö. Ja, till och med avrättas så smärtsamt som möjligt. Mitt hus skulle sprängas i luften och sprida död och förödelse omkring sig som skulle ge eko över hela världen. För sånt finns inget försvar what so ever. Och det kan knappast kallas ärligt hat. Det är inga snälla gossar detta.

Jag såg alltså under ett stort antal år rätt mycket av den så kallade Papparättsrörelsen vars gemensamma nämnare alltså är ett intensivt kvinnohat. 

Jag såg också ett gäng som kämpade mot sexuella övergrepp på första hand barn och kvinnor men även män. De var alltid anonyma. Det är nämligen förenat med direkt livsfara att uttrycka avsky för den sortens våldshandlingar eller att ta avstånd från pedofiler. 

Det vet jag av egen erfarenhet.
Till och med offren för sexuellt våld - de som våldtagits som barn - plågar de gärna livet ur och tystar.
Anfallen kommer alltid från Papparättsrörelsen. Varför vet de bäst själva. Ingen i den rörelsen tar avstånd från sexuella övergrepp ens på barn.

Men jag har aldrig sett minsta spår av en Mammarättsrörelse. 

Finns den verkligen?
Jag tror inte det.

Det finns kvinnor i vårdnadstvister men ingen som, såvitt jag vet, likt flera av dessa män bedriver sina vårdnadstvister på nätet. Det finns kvinnor som vägrar jamsa med män bara för att de är män och som protesterar mot att bli utsatta för grovt näthat. Och det finns kvinnor som vigt sina liv åt kampen för jämställdhet - en självklarhet som så många män är fullständigt livrädda för. Men det finns faktiskt ingen Mammarättsrörelse som drivna av manshat bedriver en aktiv kamp mot män vare sig ärligt eller lömskt. Så går det helt enkelt inte till på kvinnors vis. Kvinnor älskar män och ger liv även åt pojkar.

De enda som påstår motsatsen är - Papparättsrörelsen. 
Det motiverar nämligen deras egen unkna agenda. 

Jag har personligen aldrig varit part i en vårdnadstvist.
Ingen annan i min familj har heller varit det.

Och jag har full förståelse för att män vill ha samma rättigheter till sina barn som kvinnor.
Lösningen är hur enkel som helst.
Håll sams!
Samarbeta!
Så blir det inga vårdnadstvister. Det har alla barn rätt att kräva av sina föräldrar.

Om någon av parterna krånglar och ingen lösning syns vid horisonten, svälj en extra gång och spela med i elakt spel. Allt för barnens skull. Rätt som det är, är de tonåringar med egen vilja och gott förstånd att tänka självständigt med. Det är då det är viktigt med en grundmurat god kontakt. Se till att barnen får en fin barndom. Det är det viktigaste. Resten ordnar sig.

Jag påstår alltså bestämt att det inte existerar någon Mammarättsrörelse och att ryktet om dess existens är en illvillig konstruktion signad Papparättsrörelsen i avsikt att själva få sympatier för sitt kvinnohat.

Jag tar självklart tacksamt emot varje bevis på motsatsen av "I folkets intresse".