Jag fick ett tips om- och läser därför just nu inlägget: Vi har vunnit kampen mot näthatet i publikationen I Folkets intresse.
Det är såvitt jag har förstått den i media så kallade Skelettkvinnan och hennes far som driver sidan. Hennes fall var väldigt omskrivet en tid men nu är det väl knappast någon som minns varför. I synnerhet som hon, om jag inte minns helt fel, blev frikänd från det hon anklagades för.
Jag har fått uppfattningen att hon och hennes pappa - den så kallade Sig-gruppen vilket i mina öron låter livsfarligt militant - driver sin sajt av bränslet hämnd mot i första hand forumet (läs: avloppsdiket) Flashback där folk sitter och spyr tarvligheter om varandra och andra dagarna i ända.
Det är för jäkligt, rent ut sagt. Att det får fortgå alltså. Myndigheterna skyller på att servern står utomlands och att man därför inte kommer åt den. Det tycks emellertid vara allmänt känt att den ägs och drivs av en person vid namn Jan Axelsson som inte kan vara särskilt välutrustad vad gäller empati.
Det är absolut självklart att Flashback måste släckas ned. Åtminstone i sin nuvarande form.
Och jodå, där finns minst en förtalstråd där om mig också. Jag minns att jag slutade läsa den efter en miljon (!) kommentarer (eller om det var besökare, jag minns inte). Det är ett fruktansvärt otrevligt ställe helt enkelt. Den som aldrig har drabbats kan ju försöka sticka ut där för att själv få pröva på.
Själv har jag aldrig haft något konto på Flashback och alltså aldrig skrivit en enda stavelse där. Därtill är jag för bra. Jag kan följaktligen bara applådera dem som om möjligt lyckas få bort eländet.
Men,
När jag läser om metoderna som I Folkets intresse har tillämpat blir jag aningen mörkrädd. Är de verkligen lagliga?
Jag vet inte vad #Artikel12 på Facebook är ("värsta förtalssidan på nätet"). Min dator vägrar ta mig dit och för sånt får man helt enkelt rätta sig. Den vägrar emellertid även att ta mig till den sida som, enligt skelettfolket, ska handla om förslaget som lästes upp i konstitutionsutskottet (KU).
Skumt. Men det är tvärstopp.
Skelettkvinnan och hennes far har mailat till alla riksdagsmän - utom SD - och fått positiva svar från flera. Men man har även - och det är här jag blir lite orolig - avsiktligt arbetat för att sänka Flashbacks ekonomi. Får man göra så? Här berättas exempelvis om hotelser och för att lyckas påverka 20 annonsörer måste man väl minst ha ägnat sig åt förtal. Eller? Ja, jag vet inte.
Och det där med att gräva fram Flashbacks användarkonton och identifiera 1024 användare kräver inte det någon slags datorintrång? När man sedan ger sig på dessa avslöjade människor i bladet, är det uthängning, kränkning och utövande av hämnd då? Och hämnd är ju ingen förmildrande omständighet, enligt lagen. Det har mycket höga jurister berättat för mig.
Och det där med att försöka tvinga en bank att stänga en annans konto!
Oj oj oj. Det kan nog bli väldigt allvarligt detta.
Jag befarar att skelettgänget är ute på farliga vatten och fiskar.
Skelettpappan (tror jag) skriver stolt om artiklar på sidan som har varit "en ständigt stickande nål i häcken på Flashback". Bra, tycker jag. Om man följer lagen. Och det är ju väldigt svårt när man själv är involverad och känslomässigt engagerad. Men nu har de ju utgivningsbevis så det ska nog fungera.
Det ger mig anledning att rekommendera alla på nätet att själva införskaffa utgivningsbevis om ni har en egen plattform. Kostnad ca 2000 kronor. Räcker i 10 år och kan sedan förnyas. Det är nästan omöjligt att bli ställd till svars oavsett vad man skrivit och preskriptionstiden är bara 6 månader jämfört med 10 år för alla andra. Minst sagt orättvist.
Utgivningsbevis är med andra ord en rätt sjuk inrättning som definitivt måste ändras. Men än är det inte gjort så man kan se det som en försäkring för att få begå brott utan risk för straff.
Det är många så kallade näthatare som hängs ut med grovt förtal av I Folkets intresse. De tror sig ha identifierat anonyma kommentatorer och "avslöjar" folk, dvs hänger ut dem med allehanda anklagelser. Levande som döda. Det stora problemet är, att det inte alltid är rätt. Oskyldiga hängs ut med grovt förtal även hos dem. Är inte det näthat, så vet inte jag vad näthat är. Vad tycker du?
Särskilt när de släpper lobbyister som Patrik Nyberg lös i spalterna. De är imponerade av hans svada - det är vi många som har blivit - och blir lurade vilket kan ta en ände med förskräckelse. Personer som är ute för att sprida lögner och falska anklagelser om folk gör det helst på sidor för vilka de aldrig själva kan ställas till svars. Det är slugt och utstuderat och drabbar folk som i grund och botten har ett gott uppsåt. Och det tror jag faktiskt att skelettfolket har.
Jag vill önska dem lycka till i kampen mot Flashback. Ingen blir gladare än jag om de lyckas få bort eländet. Men jag vill samtidigt höja ett varningens finger för de metoder som används. Utgivningsbeviset skyddar bara för förtal och bara på bestämd internetplats. Något annat kan man, såvitt jag vet, inte köpa sig fri från.
Vi förtalar ingen, det är olagligt även om man har utgivningsbevis. Däremot skriver vi vad olika användare på Flashback sysslar med, det gör vi utan att ange deras namn. En anonym användare kan man skriva vad man vill om, det är bara identifierade riktiga människor man inte får skriva vad man vill om.
SvaraRaderaNärhatare är oerhört tuffa i sin anonymitet. För att nå fram till dem som berör måste man vara lika tuff tillbaka. Det är svårt för vi håller oss absolut på den lagliga sidan. Men vi har lyckats för de är livrädda för oss.
Det är fullt lagligt att mejla företag, det är tom lagligt att förtala företag. Men vi förtalar inga företag.
Det är lagligt att förmå banker att avsluta konton och det är fullt lagligt att förmå annonsörer att inte annonsera på vissa platser. Expressen gjorde detta mot Flashback för ett antal år sedan och lyckades mycket väl den gången.
Varför använda ordvalet "skelett" om oss? det går utmärkt med förnamnen, det är inte olagligt men att använda ordet "skelett" kan utgör förtal. Bara ett tips!
Då tackar jag för tipset.
SvaraRaderaNu känner jag inte era förnamn även om jag vet att jag har sett dem någonstans för länge sedan. Men om jag skriver om er igen ska jag läsa på. Av respekt.
Som ni såg präglas mina rader av oro för er och ert projekt. Jag hoppas innerligt att ni inte snubblar längs vägen och kommer att fira er seger med ett bubblande glas champagne. Lycka till!