torsdag 1 februari 2018

Ställ kvalitetskrav på utgivarna!

Jag kan inte, som Mårten Schultz, säga att jag vill se en massrörelse av människor som stämmer varandra för kränkningar på nätet. Det är helt sjukt att det ens ska finnas skäl till sånt. 

Rent juridiskt är vi för ojämnställa helt enkelt. För den som inte kan sätta sprätt på miljoner är det småmål som gäller. Och i småmål kan man bara stämma bloggar etc. Den som har varit förutseende nog att skaffa sig ett utgivningsbevis (för 2000 kronor som gäller i tio år) klarar sig helt enkelt. Det går inte att över huvud taget stämma dem i småmål Då måste plötsligt miljonerna rulla vilket gör den ekonomiskt sämre lottade helt chanslös. Det måste ändras. 

Tag först bort möjligheten att köpa sig skydd för brottslighet på förtalssida med utgivningsbevis. Ställ kvalitetskrav på utgivarna helt enkelt. Ett utgivningsbevis ska kunna anmälas, utredas och dras in. Sedan kan vi börja snacka stämningar till höger och vänster på jämställd bas. Men först då. Nu är det Vilda Västern och totalt ojämställdhet som råder. Den fattige är chanslös mot de riktigt jävliga.

Skärp också till tryckfrihetsgrundlagen så att exempelvis alla böcker omfattas av densamma och inte bara de som är tryckta i tryckpress, kopieringsapparat och stencileringsapparat. Är det ens någon som har sett en sådan de senaste 50 åren?

I dag är det alltså fullt möjligt att trycka boken full av grovt förtal och falska anklagelser om man använder sig av print-on-demand och inte förser boken med utgivaruppgifter. De tas till och med in på KB för förvaring - och fortsatt grovt förtal - i all framtid. 

Svenskan 16 dec 20135 mars 2018

”Stäm den som kränker dig på nätet”

Mårten Schultz, professor i civilrätt vid Stockholms universitet, tror att juridiken har en stor roll att spela för ett mer moraliskt beteende på internet. Vägen dit går via domstolarna. "Jag vill se en massrörelse av människor som stämmer varandra."

Mårten Schultz, professor i civilrätt vid Stockholms universitet, startade Institutet för juridik och internet. Där arbetar han och hans kollegor ideellt med juridisk rådgivning kring nätet.
Mårten Schultz, professor i civilrätt vid Stockholms universitet, startade Institutet för juridik och internet. Där arbetar han och hans kollegor ideellt med juridisk rådgivning kring nätet. Foto: MALIN HOELSTAD

DIGITAL MORAL | Del 4

Det finns ett slags vedertagen uppfattning om att internet är ett laglöst land. Mårten Schultz tycker att påståendet både är sant och falskt.

–Internet är inte laglöst, men om du anmäler att du blivit hotad eller kränkt på nätet och tror att du med polisväsendets hjälp ska få upprättelse tror du förmodligen fel. Chansen är väldigt liten.

Effektivitetsbrister, som i sin tur kan förklaras med resursproblem, prioriteringsordning och otillräckliga kunskaper hos åklagare och polis, är olika förklaringar till att brott på internet inte utreds ordentligt eller leder till fler fällande domar, enligt Mårten Schultz.

När rättssamhället sviker föreslår han en annan lösning – att vi som medborgare tar saken i våra egna händer.
–Jag vill se en massrörelse av människor som stämmer varandra.

I början av året bildade han "Institutet för juridik och internet" tillsammans med Filippa Sjödén. Under hösten publicerade samma institut boken "Näthat – rättigheter och möjligheter", ett slags gör-det-själv-bok för alla som intresserar sig för yttrandefriheten och dess gränser och de ansvarsfrågor som aktualiseras när gränserna överträds.

–Vi vill visa möjligheterna vi har när våra rättigheter kränks på internet.
Tittar man tillbaka på 2013 kan man konstatera att boken knappast kunde ha kommit lägligare.
I februari exponerade tv-programmet Uppdrag granskning ett massivt kvinnohat på nätet. Med blicken riktad rakt mot kameran läste offentliga kvinnor upp hot som de hade mottagit via mejl eller i olika kommentarsfält. Debatt blossade upp. Och ebbade ut.

I mars tog en 13-årig tjej livet av sig efter att en äldre man hotat att sprida nakenbilder på henne. Debatt blossade upp. Och ebbade ut.
I juni dömdes två tonåringar till höga skadestånd i kölvattnet av Instagram-upploppet men i oktober sänkte hovrätten detsamma för en ung man som spridit en sexvideo på internet, i vilken hans dåvarande flickvän medverkade, ovetandes. Hovrättens förklaring till sänkningen löd:
Det går inte att bortse från det förhållandet att det inom inte alltför snäva kretsar av befolkningen med tiden har blivit allt mer socialt accepterat att vara mycket öppen och utåtriktad avseende sina sexuella vanor.

Debatt blossade upp. Och så vidare.
I den här skärningspunkten mellan juridik och normer, teknologi och övergrepp, blir rättvisans svårigheter att hantera nätrelaterade kränkningar och internetbaserad brottslighet tydlig. Vad som är godtagbart och vad som är ett kriminellt beteende i den digitala respektive fysiska världen fastnar i en fyrvägskorsning.

Mårten Schultz tycker att hovrättens formulering om sexvideodomen var "konstig" och att man inom rättsväsendet måste omvärdera allvaret vad gäller exempelvis sexuella kränkningar i digitala miljöer.
– Som det ser ut nu tycker jag inte att skadestånden och straffen återspeglar den rädsla som offren upplever under en lång tid. Den känslomässiga oron om att informationen sprids över världen och kan bli kvar för alltid är oerhörd.

Ett färskare exempel är förra veckans uppmärksammade avslöjande signerat tidningen Expressen. Man demaskerade politiker verksamma inom Sverigedemokraterna och visade att de hade fällt grovt rasistiska kommentarer, anonymt, om invandrare och icke-vita på olika sajter runt om på nätet.
När de konfronterades av reportrarna kom de med diverse undermåliga ursäkter: att anonymiteten triggade till hårdare uttryck, att någon annan hade använt datorn (dottern), att det var samhällsklimatets fel, att det berodde på Googles bristande säkerhet.

– Det illustrerar diskrepansen mellan de moraliska principer de väljer att leva efter på internet och i köttvärlden, säger Mårten Schultz och fortsätter:
– Vissa av uttalandena gränsar dessutom till hets mot folkgrupp.
I ett vidare perspektiv växer historien och blir ännu mer komplex. Den i Sverige så viktiga yttrandefriheten krockar i ovanstående fall med rätten till integritet och personlig säkerhet. Juridiken har genom seklerna kalibrerats och hittat en balans genom att kryssa genom de här ytterligheterna, säger Mårten Schultz.

–Därför bör vi fortsätta att förlita oss på de regler vi har, men justera dem och applicera dem i nya miljöer.
Friktion uppstår naturligtvis i en verklighet där vi helt plötsligt kommunicerar på nya sätt. Juridikens tröghet brottas med det globala, snabba och föränderliga internet.
–Vi måste bli mer effektiva i vårt ansvarsutkrävande samtidigt som vi fortsätter att värna integriteten i den digitala övervakningens tidevarv. Vi måste kunna avkräva dem som tillhandahåller tjänsterna ett större ansvar för hur användarna beter sig på deras plattform.

Han ser överlag ett behov av ökat juridiskt ansvarstänkande på internet. Och då refererar han inte bara till paragrafer i lagboken, utan också till de moralfilosofiska idéer som har byggt upp vårt ansvarssystem sedan antiken. Han menar att juridik är petrifierad moral – förstelnad moral – och att det bara är inom juridiken som man praktiskt prövar vad etiska normer faktiskt leder till om de tas på fullt allvar.
–Jag tycker att internet är bland det bästa som har hänt mänskligheten, men vi behöver en etisk justering av vårt beteende på vissa håll i våra digitala miljöer.

I grund och botten handlar det om rättigheter och skyldigheter. Om jag har rätt att inte bli hotad på grund av min hudfärg, mitt kön, eller min sexuella läggning, har andra människor en skyldighet att inte hota mig med anledning av dessa. Min rätt är din skyldighet.
Om någon hotar mig på ett sätt som står i strid med en sådan skyldighet uppstår ett ansvar. Staten kan utkräva ansvar genom att bestraffa någon, antingen med böter eller med fängelse, eftersom man har brustit i sitt ansvar mot samhället.

Men hot eller kränkningar kan också innebära ett civilrättsligt ansvar. Förenklat kan man säga att civilrätten är enskilda individers möjlighet att utkräva ansvar från andra enskilda individer genom en stämningsansökan.
På så sätt kringgår man till exempel straffrättens betydligt hårdare beviskrav, där det ska vara ställt bortom rimligt tvivel att den anklagade är skyldig. Inom civilrätten räcker det med att det är troligt att X gjorde si eller så mot Y.

–Beter man sig jävligt mot en annan människa ådrar man sig en skuld mot denna, en skuld som man måste betala, precis som en mobilräkning.
–Jag tror att civilrättens ansvarssystem kan bli en katalysator för ett mer moraliskt tänkande i digitala sammanhang.

En invändning är att långt ifrån alla människor har råd att anlita advokater eller andra juridiska ombud när man bestämmer sig för att driva ett civilrättsmål. Men det finns möjligheter att stämma en annan individ utan att behöva betala mycket mer än en tusenlapp för juridisk rådgivning, säger Mårten Schultz. Om man vinner målet är dessutom den förlorande parten förbunden att stå för dina utlägg.
–Det här är ett sätt att utkräva ansvar, för du kommer knappast att få hjälp av polisen om det inte gäller grova brott.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar