Det finns ingen mammarättsrörelse...

Jag råkade hamna på en sida om rättsgrupper och hatgrupper i nätpublikationen "I folkets intresse". Sajten säger sig bekämpa näthat men ägnar sig själv i hög grad åt just det, inte sällan med hjälp av professionella näthatare.

I vilket fall som helst, tidningen säger sig i sin "Granskning internet" ha identifierat de värsta hatgrupperna på nätet som Papparättsgruppen och Mammarättsgruppen vilka sajten nu i stället vill kalla Pappahatsgruppen och Mammahatsgruppen.

Ja, det gör de ju som de vill med.

Det ska alltså handla om kvinnor och män som i vårdnadstvister bekämpar varandra i syfte att få vårdnaden om sina barn. En del är militanta, andra är lugnare och återigen andra är grova näthatare.
- Några av dem har inga gränser alls.

Man undrar ju osökt vad de har råkat ut för.

Redaktionen bakom "I folkets intresse" 
säger sig nämligen vara drabbade av två haters, en i vardera rättsgruppen.
-De har förtalat och kränkt ett par av oss utan att dra in kvinno/mansfrågor, skriver de. Följaktligen undrar man hur nätsajten har kunnat dra slutsatsen att deras båda plågoandar tillhör just ovan nämnda hatgrupper. Redaktionen har läst de misstänktas bloggar, dragit egna subjektiva slutsatser och helt enkelt gissat sig fram vilket är riskfyllt för alla parter. Särskilt som de mycket väl kan ha gissat fel. Man ska vara mycket försiktig med sånt.

Sajten delar in näthatare i fem grupper
som i praktiken omfattar alla människor - varav Papparättarna och Mammarättarna är två.
Sedan spårar det ur helt och hållet.
Papparättarna är ärliga i sitt hat medan Mammarättarna är lömska, skriver sajten.

Ärligt hat och lömskt hat.
Ärligt för att de öppet hotar och tystar kvinnorna?
Lömskt för att kvinnorna som tystade och alltmer tillintetgjorda inte törs höras särskilt mycket alls?
Det är frågan.
Skulle någondera vara att föredra eller ens vara acceptabelt?
Naturligtvis inte.
Hat går bort helt enkelt varför det som sedan följer i bladets text får sorteras bort som snömos...

Jag tror att personerna bakom "I folkets intresse" 
har ett ärligt uppsåt men står under stor påverkan av illasinnade personer. De har en sajt med utgivningsbevis på vilken illasinnade personer kan skriva vilka lögner som helst utan risk. Om myndigheterna mot förmodan skulle gripa in så drabbas endast ägarna av sajten. Själva drivs ägarna av privat hämndlystnad, det gör de ingen hemlighet av. En av dem har tydligen debatterats på ofördelaktigt sätt och de som medverkade i den debatten ska få ett helvete framöver. Inte ens de döda får vila i frid. Än mindre får/kan de försvara sig. Den möjligheten får förresten ingen som sajten slår klorna i.

Det är, enligt min mening, en mycket dålig och destruktiv drivkraft.

Jag delar deras avsky för flashback men att forumet är en nätets värsta avskrädesplats betyder ju inte att man kan hitta på vad som helst om folk som tycker tvärtom - och publicera det - vilket dessvärre sker på sajten.

Jag har varit i bloggvärlden sedan 2008
och har sett de så kallade Papparättsaktivisterna på mycket nära håll. Att män var förfördelade i vårdnadstvister då var allmänt känt. Det var för mig inte konstigt alls att män som inte fått sin vilja fram i domstolarna gick samman och började kräva sina rättigheter. Jag till och med stöttade verksamheten. Det visade sig emellertid att de var mycket militanta och bars fram av ett lika starkt som väl dokumenterat kvinnohat. När det tog överhanden kunde jag inte stötta dem längre.

Den första papparättsgruppen 
som jag (numera) känner till kallades Fris (Fäders rätt i samhället). De skrivbordskrigande männen gav sig på en kvinnogrupp kallad Fågel Fenix bestående av misshandlade kvinnor som gått samman för att stötta varandra. Männen i Fris var förfördelade i sina vårdnadstvister och därför hatiska. Det hade emellertid ingenting med kvinnorna i Fågel Fenix att göra.
Det rörde sig alltså inte om bråk i vårdnadstvister.

Männen i Fris - varav många var flitigt förekommande i straffregistret - tålde helt enkelt inte kvinnornas åsikter. De plågade och hotade kvinnorna tills de tystnade vilket är mycket allvarligt i ett demokratiskt samhälle. De flesta av männen i Fris har i dag dragit sig tillbaka. En av dem är numera - utan konkurrens - internets allra värsta näthatare. Dessvärre har han understödstrupper av likasinnade.

Sammandrabbningen Fris/Fågel Fenix utspelade sig i slutet av 1990-talet och materialet ligger i hög grad fortfarande kvar på nätet  Den som forskar i ämnet bör alltså inte missa det.

När jag hamnade i Papparättsrörelsens klor
visste jag inte ens om att de var en rörelse. Jag visste heller ingenting om dess mycket otäcka kvinnohat. Det tog flera år innan jag förstod vilka mina "vänner" var. Våra åsikter gick ofta isär och jag blev småningom ett stort hatobjekt av den enda anledningen. De här männen - papparättsnissarna - gillade inte mina åsikter heller. Jag skulle helt enkelt bara dö. Ja, till och med avrättas så smärtsamt som möjligt. Mitt hus skulle sprängas i luften och sprida död och förödelse omkring sig som skulle ge eko över hela världen. För sånt finns inget försvar what so ever. Och det kan knappast kallas ärligt hat. Det är inga snälla gossar detta.

Jag såg alltså under ett stort antal år rätt mycket av den så kallade Papparättsrörelsen vars gemensamma nämnare alltså är ett intensivt kvinnohat. 

Jag såg också ett gäng som kämpade mot sexuella övergrepp på första hand barn och kvinnor men även män. De var alltid anonyma. Det är nämligen förenat med direkt livsfara att uttrycka avsky för den sortens våldshandlingar eller att ta avstånd från pedofiler. 

Det vet jag av egen erfarenhet.
Till och med offren för sexuellt våld - de som våldtagits som barn - plågar de gärna livet ur och tystar.
Anfallen kommer alltid från Papparättsrörelsen. Varför vet de bäst själva. Ingen i den rörelsen tar avstånd från sexuella övergrepp ens på barn.

Men jag har aldrig sett minsta spår av en Mammarättsrörelse. 

Finns den verkligen?
Jag tror inte det.

Det finns kvinnor i vårdnadstvister men ingen som, såvitt jag vet, likt flera av dessa män bedriver sina vårdnadstvister på nätet. Det finns kvinnor som vägrar jamsa med män bara för att de är män och som protesterar mot att bli utsatta för grovt näthat. Och det finns kvinnor som vigt sina liv åt kampen för jämställdhet - en självklarhet som så många män är fullständigt livrädda för. Men det finns faktiskt ingen Mammarättsrörelse som drivna av manshat bedriver en aktiv kamp mot män vare sig ärligt eller lömskt. Så går det helt enkelt inte till på kvinnors vis. Kvinnor älskar män och ger liv även åt pojkar.

De enda som påstår motsatsen är - Papparättsrörelsen. 
Det motiverar nämligen deras egen unkna agenda. 

Jag har personligen aldrig varit part i en vårdnadstvist.
Ingen annan i min familj har heller varit det.

Och jag har full förståelse för att män vill ha samma rättigheter till sina barn som kvinnor.
Lösningen är hur enkel som helst.
Håll sams!
Samarbeta!
Så blir det inga vårdnadstvister. Det har alla barn rätt att kräva av sina föräldrar.

Om någon av parterna krånglar och ingen lösning syns vid horisonten, svälj en extra gång och spela med i elakt spel. Allt för barnens skull. Rätt som det är, är de tonåringar med egen vilja och gott förstånd att tänka självständigt med. Det är då det är viktigt med en grundmurat god kontakt. Se till att barnen får en fin barndom. Det är det viktigaste. Resten ordnar sig.

Jag påstår alltså bestämt att det inte existerar någon Mammarättsrörelse och att ryktet om dess existens är en illvillig konstruktion signad Papparättsrörelsen i avsikt att själva få sympatier för sitt kvinnohat.

Jag tar självklart tacksamt emot varje bevis på motsatsen av "I folkets intresse".

Stalker...

Musik, instrumentation och mixning Tommy Aperia
Text och sång Monica Antonsson

Stalker

Jag har fått nog - efter alla år

Så stick iväg – lämna inga spår

Nu är det slut – du har haft din chans

Nu ska du bort – någon annanstans

För det är nog – efter år av gräl

Av allt mitt knog – och av dina fel

Som ondskan själv – triumferar du

med allt ditt hat – fall i glömska nu

Du är en stalker som plågar livet ur folk

Du är en nolla så stor du är

För dina offer kan du se mig som en tolk

De e dags att dra efter all misär

Du – stick iväg – efter allt du gjort

Och sköt dig själv – på nån annan ort

Du släpper mej  –  jag är inte din

Jag var din grej – men nu är jag min

Solo

Du är en stalker som plågar livet ur folk

Du är en nolla så stor du är

För dina offer kan du se mig som en tolk

De e dags att dra efter all misär

Du – stick iväg – efter allt du gjort

Du ljuger smått – och du ljuger stort

Du sårar folk - när du sprider smuts

Nu ska du dra – men får ingen skjuts

Tonartshöjning
helt tonsteg

Jag har fått nog – av din djävlighet

Av allt förtal – din förföljarsmet

Nu är det slut – du har härjat klart

Nu ska du bort – Stick iväg - sätt fart

Näthat och stalkers...

Sant och bra om näthat och stalkers

https://www.amnesty.se/aktuellt/vald-och-trakasserier-pa-natet-mot-kvinnor-i-sverige/

VÅLD OCH TRAKASSERIER PÅ NÄTET MOT KVINNOR I SVERIGE

Av: Katarina Bergehed  

Sakkunnig kvinnors rättigheter, Amnesty International Sverige
Publicerad: 31 Maj 2018
Den här texten publicerades den 20 november 2017 på Amnestys tidigare blogg, Uttryck. Den återpublicerades här på amnesty.se den 31/5 2018.

Den senaste tiden har sexuellt våld och trakasserier mot kvinnor uppmärksammats stort genom #metoo. Kvinnor i alla åldrar har tröttnat på att hålla tyst om de övergrepp och kränkningar de utsätts för på jobbet, i vardagslivet och i nöjeslivet. Det tycks inte finnas några fredade zoner – inte ens hemma, ensam framför datorn.

En ny undersökning från Amnesty om nätbaserade kränkningar och trakasserier mot kvinnor visar att nära en fjärdedel av de tillfrågade kvinnorna hade erfarenhet av att minst en gång ha varit utsatta för sådana trakasserier eller kränkningar, från 16 procent av kvinnorna i Italien till 33 procent i USA. Undersökningen omfattar kvinnor mellan 18-55 år i åtta länder: Danmark, Italien, Nya Zeeland, Polen, Spanien, Sverige, Storbritannien och USA. Undersökningen gjordes av Ipsos MORI.

Att internet är en otrygg plats för många är ingen nyhet. Inte heller att kvinnohat, sexism och hot frodas i sociala medier som Facebook och Twitter, och andra webbforum. Amnestys undersökning fokuserar dock på vilka konsekvenser hotfullt och kränkande språk, bilder, hot om fysiskt och/eller sexuellt våld får för de som utsätts. Resultatet ger en fingervisning om hur allvarligt och skadligt näthatet mot kvinnor faktiskt är.

Kvinnor i Sverige

Trots årtionden av jämställdhetsarbete kan samma mönster skönjas i Sverige som i övriga undersökta länder. Av 500 tillfrågade kvinnor i Sverige uppgav 147, motsvarande 29 procent, att de någon gång utsatts för kränkningar och trakasserier på internet. 19 procent av de tillfrågade uppgav att de hade utsatts vid mer än ett tillfälle. 99 kvinnor svarade i mer detalj på var, hur och vilka konsekvenser det fått för dem personligen.

Erfarenheten av kränkningar och trakasserier var betydligt mer utbredd i den yngsta gruppen i undersökningen än i den äldsta.

Nätet skiljer sig inte från samhället i stort när det handlar om diskriminering av och våld mot flickor och kvinnor. Det tar sig ofta uttryck i sexistiska eller kvinnofientliga kommentarer och hot om fysiskt eller sexuellt våld. De kränkningar och trakasserier som kvinnor utsätts för är alltså ofta kopplat till deras kön, men även andra aspekter av deras identitet, såsom etnicitet eller sexuell läggning. Här skiljer sig inte Sverige från andra länder.

Om vi tittar närmare på vad som döljer sig bakom kvinnornas erfarenheter av “kränkningar och trakasserier” i Sverige ser vi att:

• 70 procent uppgav att de utsatts för allmänt kränkande språkbruk eller kommentarer riktade mot sin person
• Drygt 48 procent uppgav att de utsatts för sexistiska eller kvinnofientliga kommentarer riktade mot sin person
• Över 27 procent uppgav att de fått direkta eller indirekta hot om fysiskt eller sexuellt våld riktat mot sin person
• 19 procent hade utsatts för rasistiskt språkbruk eller rasistiska kommentarer riktade mot sin person
• Närmare 9 procent hade utsatts för homofobiskt eller transfobiskt språkbruk eller kommentarer riktade mot sin person
• Drygt 8 procent hade fått intima bilder av sig utlagda på nätet utan att ha gett sitt medgivande
• Drygt 7 procent hade fått sina personuppgifter publicerade på nätet i syfte att åsamka rädsla eller stress.

I nästan två tredjedelar av fallen uppgav kvinnorna att de inte kände den eller de personer som låg bakom kränkningarna och trakasserierna (knappt 65 %). I drygt 27 procent var det fråga om en person som kvinnan kände personligen. I drygt 14 procent av fallen handlade det om en nuvarande eller tidigare partner.

Konsekvenser för den som utsätts

Effekterna av att utsättas för kränkande kommentarer, hot om sexuellt våld, rasism eller få dina privata bilder eller uppgifter spridda försvinner inte i samma stund som du loggar ut.

Amnestys undersökning pekar tvärtom på förödande konsekvenser för dem som utsätts.

Många av de tillfrågade kvinnorna i den svenska studien uppgav att de fått allvarliga psykologiska besvär, som en direkt följd av de kränkningar och trakasserier de utsatts för på sociala media.

• 39 procent uppgav att de fruktat för sin fysiska säkerhet
• 18 procent uppgav att de känt oro för sin familjs säkerhet
• Två tredjedelar av de kvinnor som utsatts uppgav att de hade en känsla av maktlöshet vad gäller sin förmåga att bemöta kränkningarna och trakasserierna
• 67 procent angav att de fått sömnproblem
• Drygt 60 procent upplevde sämre självkänsla eller brist på självförtroende
• 58 procent hade upplevt panikattacker, ångest eller stress
• Över hälften hade upplevt en känsla av isolering eller ett behov att dra sig undan
• Över hälften uppgav att de hade svårare att fokusera på vardagsuppgifter
• Över hälften uppgav att de bävat inför tanken på att använda internet eller sociala medier
• Över hälften upplevde en känsla av oro när de får e-post eller notiser från sociala medier
• 48 procent upplevde humörsvängningar
• 46 procent upplevde att de hade svårt att koncentrera sig längre stunder
• 38 procent upplevde att de inte kunnat slutföra det de vanligtvis skulle ha gjort en vanlig dag
• 31 procent uppgav att de upplevt sig mindre förmögna att fatta vardagliga beslut

Konsekvenser i samhället

Nätbaserade kränkningar, hot och trakasserier – det som ofta brukar benämnas som näthat – får allvarliga konsekvenser. Inte bara för individen utan för samhället i stort.

Internet och sociala medier har revolutionerat vår möjlighet att uttrycka oss och kommunicera med andra samt ta del av och sprida information. Det gäller inte minst i Sverige, vars invånare ofta beskrivs som “världens mest uppkopplade folk”. Sociala medier är en viktig arena där individer kan utöva sin yttrandefrihet, men näthat utgör ett direkt hot mot detta och riskerar att tysta människors röster. Kränkningar, hot och trakasserier kan leda till självcensur eller att individer helt avstår från att uttrycka sina åsikter på sociala medier – eller helt slutar att använda dem.

I Amnestys undersökning uppgav 23 procent av de kvinnor som utsatts för kränkningar och trakasserier på nätet i Sverige, att de slutat posta sådant som uttrycker deras åsikter i vissa frågor. Vidare svarade 32 procent att de använder sociala medier lite eller mycket mindre än tidigare. 7 procent har helt slutat använda de sociala medier där kränkningarna skett.
Yttrandefrihet omfattar inte hat eller våld

Alla typer av nätbaserat våld och näthat måste bekämpas. Amnesty understryker vikten av att regeringar världen över, inklusive i Sverige, ser till att lagar, policies, praxis och utbildning är på plats och fungerar för att förebygga och få ett slut på trakasserier och våld mot kvinnor online. Samtidigt får inte näthat användas som en ursäkt för att minska yttrandefriheten.


Från Amnestys sida konstaterar vi att yttrandefriheten även skyddar uttryck som kan upplevas som anstötliga, sårande eller störande. Men yttrandefriheten kan aldrig användas för att förespråka hat och våld.

Många av Sveriges lagar som ska skydda individen från integritetskränkningar från andra, tillkom långt före internet och måste uppdateras. Regeringen lade nyligen fram en proposition om att stärka det straffrättsliga skyddet för den personliga integriteten. I den föreslås bland annat att ett nytt brott införs: olaga integritetsintrång, som gör det straffbart att göra intrång i någon annans privatliv genom att sprida integritetskänsliga bilder och uppgifter. Dessutom föreslås att bestämmelserna om olaga hot, ofredande och förolämpning uppdateras och förtydligas för att bättre kunna täcka in sådana brott som begås på internet. Detta blir ett viktigt steg för utvecklingen av trygghet på nätet.

Men inte bara regeringar måste agera. Även företagen som tillhandahåller sociala medieplattformar har ett stort ansvar. De måste intensifiera arbetet för att alla – inte minst flickor och kvinnor – fritt kan använda deras plattformar utan rädsla och fruktan.
* Undersökningen genomfördes av Ipsos MORI, som använde sig av en nätbaserad enkät. 500 kvinnor mellan 18-55 år i varje land ingår i undersökningen och och urvalet avseende kvinnornas ålder, region och yrkesverksamhet återspeglar den proportionella andelen i befolkningen i respektive land. Urvalet är nationellt representativt för respektive land. Felmarginalen för varje land varierar mellan 3-4 %.

Fyra typer av stalkers:

Henrik Belfrage, professor i kriminologi, har delat upp förföljarna i fyra olika typer:

Den före detta partnern

En person som har svårt att acceptera en brytning och förföljer sin tidigare partner. Den före detta partnern är den vanligaste typen av den förföljare. Den har också störst risk för att bli våldsam.

Den socialt inkompetente

En person som inte förstår det sociala spelet och inte kan ta ett nej. Den socialt inkompetente kan inte tolka det personer säger utan tror att det betyder det han vill.

Den hämndlystne

Kämpar för att få upprättelse. Här återfinns exempelvis rättshaveristen som vill få upprättelse genom att exempelvis trakassera beslutsfattare med anonyma brev.

Erotomanen

Erotomani är en psykisk sjukdom. Personen är besatt av en person och tror att känslorna är besvarade. Personen kan tro att de redan har en kärleksrelation fast de inte har det. Personerna kanske inte ens har träffats. Erotomaner kan ofta förfölja kända personer.