27 dec 2017
Jurister: Låt inte hatarna få större frihet på nätet
När regeringen nu gjort en översyn av lagarna som täcker in så kallat näthat, föreslås ett svagare skydd. Det kan bli fritt fram att publicera hat, hot och hets – låta det ligga kvar i två veckor – och ändå gå fri från ansvar. Det är fel utveckling, skriver tre jurister, bland andra Mårten Schultz.
Juristen Mårten Schultz med flera varnar för förslaget om att ändra Yttrandefrihetsgrundlagen och menar att till exempel nazister ges större utrymme om förslaget går igenom
DEBATT | NÄTHAT
Möjligheterna till internetpublicering har lett till en tidigare oöverträffad möjlighet för människor att knyta kontakter och utbyta kunskap. Samtidigt har det inneburit en helt ny arena för vissa typer av brottslighet, som i det analoga samhället fick jämförelsevis begränsad spridning. Hatbrott och andra former av brottsliga kränkningar på internet har de senaste åren framträtt som ett allt viktigare samhällsproblem. De juridiska regelverken ställs därmed inför nya, svåra prövningar när det gäller att beivra brottsligt så kallat näthat.
Det råder nog mer eller mindre samsyn om att det finns brister i hur rättsordningen i dag hanterar brott på internet. I BRÅ:s rapport Polisanmälda hot och kränkningar mot enskilda personer via internet framkommer att 96 procent av anmälningarna av internetrelaterade kränkningar mot enskilda läggs ned. En del av detta förklaras med det materiella regelverket i sig – vissa kränkningar faller mellan stolarna. Andra brister hänger samman med reglerna för rättsväsendets prioriteringar, särskilt åtalsreglerna för förtal. Åter andra brister beror på tillkortakommanden när det gäller att utreda internetkränkningar – brister i kompetens och effektivitet.
Det är uppenbart att det finns ett behov av att se över regelverket för att stärka möjligheterna till ansvarsutkrävande vid brottsliga överträdelser. Det är därför olyckligt att regeringen efter sin översyn av mediegrundlagarna väljer att göra det motsatta.
Först en bakgrund. Yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) ger ett särskilt stort skydd till vissa medier såsom tidningar men även i viss mån webbplatser. Detta skydd förutsätter dock en ansvarig utgivare och i många fall utgivningsbevis. Tidningsredaktioner och redaktioner som sänder direktsänd (webb)radio får automatiskt grundlagsskydd för sina webbplatser. Andra aktörer kan ansöka om utgivningsbevis för sin webbplats och därmed få samma skydd som massmediewebbplatser. Denna möjlighet nyttjas av bland andra Lexbase och ett antal kreditupplysningsföretag, men också av internetbaserade så kallade ”alternativmedier” och nazistiska webbplatser som vill ha ett starkare skydd för sina publiceringar. Den person som följaktligen ensamt ansvarar för innehållet på webbplatsen (den ansvarige utgivaren) är också den som kan ställas till svars för yttrandefrihetsbrott som hets mot folkgrupp, förtal, uppvigling med mera.
Via internet kan brottsliga uttalanden nå avsevärt fler och erhålla en mer långvarig exponering än om materialet i fråga hade publicerats i en bok eller tidning. Om en webbplats med grundlagsskydd innehåller grova låtar om att lemlästa invandrare och skjuta judiska barn, vem ansvarar för detta? Är någon ansvarig om de har gått många år sedan låtarna började tillhandahållas på webbplatsen? Dessa frågor var aktuella i Gävle tingsrätt år 2015, då en nazistisk stiftelse, tillika skivbolag, tillhandahållit material på en webbplats under lång tid. Yttrandefrihetsgrundlagen ger, såsom den har tolkats av Högsta domstolen, svar på frågorna. Ett brott – till exempel hets mot folkgrupp – begås så länge det brottsliga meddelandet finns kvar på webbplatsen. Ansvarig för ett sådant meddelande är webbplatsens ansvarige utgivare och ansvaret gäller allt material på webbplatsen, oavsett när det publicerades. Gävle tingsrätt dömde den nazistiske utgivaren för hets mot folkgrupp, för en månads tillhandahållande av bland annat de hatiska låtarna.
Regeringen har nu lagt ett förslag till riksdagen om att ändra yttrandefrihetsgrundlagen och omstöpa den ansvarsordning som beskrivs ovan. Om ett uttalande har funnits på en massmediewebbplats under mer än ett års tid, ska utgivaren kunna freda sig från ansvar för innehållet. Brottsoffret eller den exklusive åklagaren på grundlagsområdet, Justitiekanslern, skickar en underrättelse till utgivaren om att ett meddelande är brottsligt. Om den ansvarige utgivaren inom två veckor från att hen tar emot underrättelsen (eller en stämning från domstol) raderar det ifrågasatta meddelandet - till exempel en låt om att invandrare ska lemlästas – går denne helt fri från ansvar (både straff som skadestånd). Detta gäller alla yttrandefrihetbrott – bland annat välkända brott som förtal, förolämpning, hets mot folkgrupp, uppvigling, hot mot tjänsteman, övergrepp i rättssak och olaga hot. Det gäller även brott som uppror, högförräderi och krigsanstiftan, och sådana grova hot mot bland andra journalister och politiker som betecknas som brott mot medborgerlig frihet. Tas meddelandet inte bort börjar en ny ettårsperiod att löpa.
Nazistmedier och andra grundlagsskyddade medier har alltså två veckor på sig att utan straff fortsätta att sprida en ”gammal” publicering som kan innefatta brott. Det finns inga hinder mot att uppmana webbplatsens besökare att ta del av det ifrågasatta (och kanske ”undangömda”) meddelandet under tvåveckorsfristen. ”Lyssna på låten som judemedia vill förbjuda!”, ”Läs sanningen om N N innan vi måste censurera!”, etc. lär synas på vissa webbplatsers förstasidor under fjorton dagars tid. Det ifrågasatta meddelandet kan även vinna stor spridning genom sociala medier. Sedan tar utgivaren bort meddelandet och slipper allt ansvar. Ingen annan kan heller åtalas för brottet.
Här kan tilläggas att regeringen inte föreslår någon skyldighet för en utgivare att ange rätt publiceringsdatum vid publiceringar på webbplatser. Möjligheterna att manipulera tidsangivelser för internetpubliceringar är med andra ord stora. Detta innebär att vissa aktörer, exempelvis nazistmedier, kommer att få goda möjligheter att med ”kreativa” metoder undkomma ansvar för till exempel hets mot folkgrupp.
I praktiken finns det inga exempel på att dagens ordning, som regeringen nu vill slopa, leder till orimliga konsekvenser. Såvitt känt har ingen dömts för ärekränkningsbrott på grund av fortsatt tillhandahållande av gamla artiklar. Däremot har hets mot folkgrupp och uppvigling i ”gamla” inlägg kunnat leda till lagföring i åtskilliga fall, där brottet inte hade anmälts under första året från publicering. Vi har svårt att se att exempelvis en uppmaning till krig och våldsbrott, eller ett grovt hot, skulle bli någonting mindre allvarligt för att meddelandet redan har spritts under ett års tid. Att äldre artiklar rensas bort om någon till exempel visar sig vara oskyldig till ett brott som har omskrivits, ser vi inte heller som ett yttrandefrihetsproblem.
Nu ligger bollen hos riksdagens konstitutionsutskott, och hos riksdagens ledamöter, som ska avgöra om nuvarande ordning ska bestå eller om regeringens förslag ska genomföras. Vi vet vad vi tycker, och vill härmed förmedla följande till lagstiftaren: Låt ansvariga utgivare förbli ansvariga, i enlighet med en 251-årig tradition av att ansvarig utgivare ansvarar för det material hen har kontroll över. Tillåt inga fjorton dagar av ohejdad brottslighet. Det vore ett stort bakslag i arbetet mot brottsliga kränkningar och rasistisk hets på internet.
Benjamin O J Boman
jurist
Robin Enander
talesperson för Juridikfronten
Mårten Schultz
ordförande för Institutet för juridik och internet
Hjälp Juridikfronten stoppa lagförslaget här.
