Visar inlägg med etikett I Folkets intresse. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett I Folkets intresse. Visa alla inlägg

onsdag 8 augusti 2018

Självutnämnda moralpoliser har inget existensberättigande...

Jag fick ett mail...
Det lyder:
(Observera att jag här lägger ut ett mail)


De senast tillkomna kommentarerna är rätt fula. Har du läst dem ? Från senaste dagarna ...

Någon
"Jag kommer precis från samma blogg några här talar om. Jag blev hemskt arg när jag läste där att ni har skrivit så fel om “dödsrunan”. Men när jag nu läst vad ni verkligen har skrivit ser jag också att monica inte läst vad ni skrivit för det hon i flera sidor lägger ut är något helt annat än det ni skrivit:
– Ni skriver att en som kallas catta fått en “dödsrun” på en annan blogg fast hon är i livet. Catta blev riktigt arg för det och kommenterade under “dödsrunan”. Den som skrivit “dödsrunan” släppte igenom den arga kommentaren utan att påstå något annat att det är catta hon menar.
– Monica A skriver att ni fått allt om bakfoten och beskriver hur det gått till. Men på hennes blogg är det en anna som tydligen inte är riktigt frisk som det hänt en massa för. Som bevis lägger Monica ut en massa privata e-postmeddelanden.
Man ser tydligt att Monica refererar till något helt annat än det ni skrev. De två händelserna är inte alls samma händelse. Det är två helt olika saker. Hur kan denne Monica (vet inte vem det är) göra så galet fel?"


Det inlägg man talar om är följande:
Syftet var att ge henne lugn och ro. Det är inte näthat. 

Man hade skrivit en massa trams på "I folkets intresse" och jag såg mig därför tvungen att berätta sanningen - vilken jag både kan och har bevisat. Det är dessutom bara jag som kan göra det. Hur man därefter möjligen har twistat till det hela i ett försök att rättfärdiga sina falska beskyllningar, vet inte jag. Och jag tänker inte ta reda på det heller. 

Det finns bara en sanning och det är den jag så generöst har bjudit på. 

De aktuella kommentarerna - varav ovanstående är en - är naturligtvis bara trams för att man vill hota och läxa upp mig. Det rör sig inte om några äkta kommentarer. Det är lobbyisten själv och hans uppdragsgivare som är i farten och då kan man vänta sig precis vad som helst. De vill emellertid ha en reaktion och jag ska därför räta ut eventuella frågetecken.

Den något annorlunda redaktionen och deras tillskyndare är uppenbarligen upprörda över att jag publicerar mail och bloggkommentarer som utgör bevis. 

Det tror jag det. 
De vill inte att sanningen ska komma fram.
De vill kunna ljuga fritt utan att bli avslöjade helt enkelt.
Fullt förståeligt men sorry, det fungerar inte.   
(Obs! rödfärgen här är inte mitt utan bloggers verk.)

På detta stör man sig så till den milda grad att man känner sig manad att - ivrigt påhejad av Erik Rodenborg - varna alla för att skriva något - what so ever - till mig eller i mina bloggar.  

Som om jag skulle bry mig.  
Det gör jag inte.

För Erik Rodenborg är detta personligt.  

Jöns Pelle Jönsson hade nämligen polisanmält mig för ett brott som aldrig har begåtts.  
Det har han visserligen gjort många gånger men i det här fallet blev det - efter hans överklagan - polisutredning. Inte så smart med tanke på att han själv via lobbyisten hade fått Anna1 att ljuga ihop hela historien. 

Av en ren tillfällighet finns en konversation mellan mig och Erik som bevisar att Jöns Pelle Jönsson och Anna1 ljuger.  

Det har fört med sig att de båda nu utreds för brottet falsk tillvitelse. 
Vi får väl se om Erik talar sanning när han blir förhörd. 
Vilken tur för mig att alltihop finns skriftligt. 

Redaktionen och Erik - menar alltså att jag - av någon sorts hänsyn till dem som vill mig illa borde ha avstått från att lägga fram de berörda bevisen.  

Jag kan bara säga en sak. 
Glöm det!

Förundersökningen är följaktligen nedlagd.
Det finns som vanligt ingen som helst grund för Jöns Pelle Jönssons falska påståenden. Falsk tillvitelse. Ärendena blir fler och fler... 

Så jag ger redaktionen för såväl "I folkets intresse" som Cattas bubbla och vem som helst annan som känner sig berörd helt rätt: 

Skriv absolut ingenting till mig som ni inte kan stå för. 
Den som ljuger kommer obönhörligen att avslöjas. 

Jag umgås bara med hederligt folk. 
Övriga får stå sitt kast och det finns gott om material.
Ni bestämmer själva vad jag ska lägga ut och inte. 
Ju mer ni ljuger desto mer motbevisar jag.  

Det kan kanske vara intressant för er att få veta att just Erik Rodenborg så sent som för bara någon vecka sedan skrev till mig och bad om hjälp. Det fick han också. Trots ovanstående.  
Vi får väl ta en diskussion om det, han och jag, vad det lider. Jag är inte långsint.

Jag passar på att svara på några påståenden skrivna i punktform. 

Punkt 1
Helt riktigt. 
Det finns inga regler som förbjuder publicering av mail och andra meddelanden. 
Det man inte kan stå för ska man helt enkelt inte skriva. Någonstans.
Självutnämnda privatpoliser - typ Cattas bubbla - med tillstånd att agera efter egen subjektiv "moral" existerar inte i Sverige. Och gör de det, så bedriver de brottslig verksamhet. 

Punkt 2
Ja, jag är helt oskyldig till allt junk som Jöns Pelle Jönsson och hans anhang knåpat ihop. Det kommer jag att bevisa och offentliggöra. Alltihop.

Punkt 3
Hotelser av nedanstående slag överlämnas konsekvent till polisen och berörd domstol.


"Hon förstår inte att när man nämner folk vid namn och lägger till opassande etiketter till dessa namn blir det en reaktion från den hon skriver om. Framför allt kommer de personerna att försvara sig tappert mot det. En del kan inte glömma medan andra slår tillbaka extremt hårt. Kvinnan får nog skylla sig själv för vad som hänt och händer med tanke på alla år av skriverier om namngivna personer och att hon lagt ut deras privata mejl. Detta helt oavsett om de är skyldiga till det hon skriver eller inte."

Det sistnämnda är ett 
synnerligen gott exempel på näthat.
Det finns ingen ursäkt för hämnd helt enkelt.
Men det är vad detta försöker försköna. 

Sånt ska bekämpas hårt och bestämt.
Det håller jag verkligen med nätbladet om.
Man sopar alltså bäst framför sin egen dörr innan man ger sig på andras.

måndag 16 juli 2018

Bra beskrivning av Jöns Pelle Jönsson...

Jag fick ett mail. Texten lyder:

Nästan så man tror att de skämtar ibland. 
Det här är ju JJ ...

Jag gick följaktligen in på nättidningen för att läsa hur de definiterar en nätstalker. Intressant, måste jag säga. Och visst är det en mycket utförlig beskrivning av Jöns Pelle Jönsson som plågar så många med sina smutskastningskampanjer på nätet.

Han förstör människors liv och deras möjlighet till en försörjning. Han splittrar familjer och ger sig inte ens sedan hans - helt ogrundade - hatobjekt har dött. Han är helt enkelt genuint ond och artikeln i "I folkets intresse" är en osedvanligt bra beskrivning av hans person. Man till och med lyckas med konststycket att beskriva hans medhjälpare på ett alldeles utmärkt sätt.

Jag kan personligen ha ett och annat att tillägga (och dra ifrån) vad gäller rekommenderade åtgärder - allt man föreslår är inte lagligt - men i övrigt är jag rätt imponerad.

Det gäller bara för redaktionen att nu till slut också öppna ögonen för närområdet.
Här är min version av en Stalker.

tisdag 12 juni 2018

Det finns ingen mammarättsrörelse...

Jag råkade hamna på en sida om rättsgrupper och hatgrupper i nätpublikationen "I folkets intresse". Sajten säger sig bekämpa näthat men ägnar sig själv i hög grad åt just det, inte sällan med hjälp av professionella näthatare.

I vilket fall som helst, tidningen säger sig i sin "Granskning internet" ha identifierat de värsta hatgrupperna på nätet som Papparättsgruppen och Mammarättsgruppen vilka sajten nu i stället vill kalla Pappahatsgruppen och Mammahatsgruppen.

Ja, det gör de ju som de vill med.

Det ska alltså handla om kvinnor och män som i vårdnadstvister bekämpar varandra i syfte att få vårdnaden om sina barn. En del är militanta, andra är lugnare och återigen andra är grova näthatare.
- Några av dem har inga gränser alls.

Man undrar ju osökt vad de har råkat ut för.

Redaktionen bakom "I folkets intresse" 
säger sig nämligen vara drabbade av två haters, en i vardera rättsgruppen.
-De har förtalat och kränkt ett par av oss utan att dra in kvinno/mansfrågor, skriver de. Följaktligen undrar man hur nätsajten har kunnat dra slutsatsen att deras båda plågoandar tillhör just ovan nämnda hatgrupper. Redaktionen har läst de misstänktas bloggar, dragit egna subjektiva slutsatser och helt enkelt gissat sig fram vilket är riskfyllt för alla parter. Särskilt som de mycket väl kan ha gissat fel. Man ska vara mycket försiktig med sånt.

Sajten delar in näthatare i fem grupper
som i praktiken omfattar alla människor - varav Papparättarna och Mammarättarna är två.
Sedan spårar det ur helt och hållet.
Papparättarna är ärliga i sitt hat medan Mammarättarna är lömska, skriver sajten.

Ärligt hat och lömskt hat.
Ärligt för att de öppet hotar och tystar kvinnorna?
Lömskt för att kvinnorna som tystade och alltmer tillintetgjorda inte törs höras särskilt mycket alls?
Det är frågan.
Skulle någondera vara att föredra eller ens vara acceptabelt?
Naturligtvis inte.
Hat går bort helt enkelt varför det som sedan följer i bladets text får sorteras bort som snömos...

Jag tror att personerna bakom "I folkets intresse" 
har ett ärligt uppsåt men står under stor påverkan av illasinnade personer. De har en sajt med utgivningsbevis på vilken illasinnade personer kan skriva vilka lögner som helst utan risk. Om myndigheterna mot förmodan skulle gripa in så drabbas endast ägarna av sajten. Själva drivs ägarna av privat hämndlystnad, det gör de ingen hemlighet av. En av dem har tydligen debatterats på ofördelaktigt sätt och de som medverkade i den debatten ska få ett helvete framöver. Inte ens de döda får vila i frid. Än mindre får/kan de försvara sig. Den möjligheten får förresten ingen som sajten slår klorna i.

Det är, enligt min mening, en mycket dålig och destruktiv drivkraft.

Jag delar deras avsky för flashback men att forumet är en nätets värsta avskrädesplats betyder ju inte att man kan hitta på vad som helst om folk som tycker tvärtom - och publicera det - vilket dessvärre sker på sajten.

Jag har varit i bloggvärlden sedan 2008
och har sett de så kallade Papparättsaktivisterna på mycket nära håll. Att män var förfördelade i vårdnadstvister då var allmänt känt. Det var för mig inte konstigt alls att män som inte fått sin vilja fram i domstolarna gick samman och började kräva sina rättigheter. Jag till och med stöttade verksamheten. Det visade sig emellertid att de var mycket militanta och bars fram av ett lika starkt som väl dokumenterat kvinnohat. När det tog överhanden kunde jag inte stötta dem längre.

Den första papparättsgruppen 
som jag (numera) känner till kallades Fris (Fäders rätt i samhället). De skrivbordskrigande männen gav sig på en kvinnogrupp kallad Fågel Fenix bestående av misshandlade kvinnor som gått samman för att stötta varandra. Männen i Fris var förfördelade i sina vårdnadstvister och därför hatiska. Det hade emellertid ingenting med kvinnorna i Fågel Fenix att göra.
Det rörde sig alltså inte om bråk i vårdnadstvister.

Männen i Fris - varav många var flitigt förekommande i straffregistret - tålde helt enkelt inte kvinnornas åsikter. De plågade och hotade kvinnorna tills de tystnade vilket är mycket allvarligt i ett demokratiskt samhälle. De flesta av männen i Fris har i dag dragit sig tillbaka. En av dem är numera - utan konkurrens - internets allra värsta näthatare. Dessvärre har han understödstrupper av likasinnade.

Sammandrabbningen Fris/Fågel Fenix utspelade sig i slutet av 1990-talet och materialet ligger i hög grad fortfarande kvar på nätet  Den som forskar i ämnet bör alltså inte missa det.

När jag hamnade i Papparättsrörelsens klor
visste jag inte ens om att de var en rörelse. Jag visste heller ingenting om dess mycket otäcka kvinnohat. Det tog flera år innan jag förstod vilka mina "vänner" var. Våra åsikter gick ofta isär och jag blev småningom ett stort hatobjekt av den enda anledningen. De här männen - papparättsnissarna - gillade inte mina åsikter heller. Jag skulle helt enkelt bara dö. Ja, till och med avrättas så smärtsamt som möjligt. Mitt hus skulle sprängas i luften och sprida död och förödelse omkring sig som skulle ge eko över hela världen. För sånt finns inget försvar what so ever. Och det kan knappast kallas ärligt hat. Det är inga snälla gossar detta.

Jag såg alltså under ett stort antal år rätt mycket av den så kallade Papparättsrörelsen vars gemensamma nämnare alltså är ett intensivt kvinnohat. 

Jag såg också ett gäng som kämpade mot sexuella övergrepp på första hand barn och kvinnor men även män. De var alltid anonyma. Det är nämligen förenat med direkt livsfara att uttrycka avsky för den sortens våldshandlingar eller att ta avstånd från pedofiler. 

Det vet jag av egen erfarenhet.
Till och med offren för sexuellt våld - de som våldtagits som barn - plågar de gärna livet ur och tystar.
Anfallen kommer alltid från Papparättsrörelsen. Varför vet de bäst själva. Ingen i den rörelsen tar avstånd från sexuella övergrepp ens på barn.

Men jag har aldrig sett minsta spår av en Mammarättsrörelse. 

Finns den verkligen?
Jag tror inte det.

Det finns kvinnor i vårdnadstvister men ingen som, såvitt jag vet, likt flera av dessa män bedriver sina vårdnadstvister på nätet. Det finns kvinnor som vägrar jamsa med män bara för att de är män och som protesterar mot att bli utsatta för grovt näthat. Och det finns kvinnor som vigt sina liv åt kampen för jämställdhet - en självklarhet som så många män är fullständigt livrädda för. Men det finns faktiskt ingen Mammarättsrörelse som drivna av manshat bedriver en aktiv kamp mot män vare sig ärligt eller lömskt. Så går det helt enkelt inte till på kvinnors vis. Kvinnor älskar män och ger liv även åt pojkar.

De enda som påstår motsatsen är - Papparättsrörelsen. 
Det motiverar nämligen deras egen unkna agenda. 

Jag har personligen aldrig varit part i en vårdnadstvist.
Ingen annan i min familj har heller varit det.

Och jag har full förståelse för att män vill ha samma rättigheter till sina barn som kvinnor.
Lösningen är hur enkel som helst.
Håll sams!
Samarbeta!
Så blir det inga vårdnadstvister. Det har alla barn rätt att kräva av sina föräldrar.

Om någon av parterna krånglar och ingen lösning syns vid horisonten, svälj en extra gång och spela med i elakt spel. Allt för barnens skull. Rätt som det är, är de tonåringar med egen vilja och gott förstånd att tänka självständigt med. Det är då det är viktigt med en grundmurat god kontakt. Se till att barnen får en fin barndom. Det är det viktigaste. Resten ordnar sig.

Jag påstår alltså bestämt att det inte existerar någon Mammarättsrörelse och att ryktet om dess existens är en illvillig konstruktion signad Papparättsrörelsen i avsikt att själva få sympatier för sitt kvinnohat.

Jag tar självklart tacksamt emot varje bevis på motsatsen av "I folkets intresse".

tisdag 3 april 2018

Näthat eller inte näthat - det är frågan...

Jag har idag gjorts uppmärksam på att redaktionen bakom "I folkets intresse" ägnar sig åt att outa anonyma skribenter på nätet - så kallade näthatare - och gissningsvis då i första hand de mörkermänniskor som döljer sig i avloppsdiket flashback. På den här sidan presenteras de allt eftersom de avslöjas, skriver "I folkets intresse".

Personerna bakom några anonyma nicks är ju väl kända även för mig och har så varit i åratal. Andra blir kanske avslöjade nu. Frågan är med vilken säkerhetsgrad och om den här sortens uthängningar verkligen är tillåtna. Men kan bara hoppas att "I folkets intresse" har rätt och att inga oskyldiga hängs ut som så många gånger förr på nätet. 

Jag har rullat mig igenom listan och kollat lite på sådana nicks jag själv har blivit beskylld för att vara - trots att jag aldrig har skrivit en enda stavelse på Flashback och än mindre registrerat mig där. Det skulle aldrig falla mig in.  

Den där BikersHell (som jag trodde var BikerShell) till exempel som bara har gjort fem ynka inlägg på fb men som både jag och Lena Dahlström omväxlande blev beskyllda för att vara av papparättsnissarna. Vem var det? Det skulle jag bra gärna vilja veta! 

Och den förhatlige Henrik J för vars skull så många av oss nästan fick sätta livet till. Här står att det ska vara någon som i verkligheten heter Eva. Jag hoppas det är rätt och att hon har vett att skämmas. 

Av listan får man även veta att Karin - som för de flesta var känd som Syster Dyster - även kallade sig Macro 113 och Theron. Ja, mycket ska man höra innan öronen trillar av. Om det nu är rätt. Hon hade andra nick också. Rut till exempel men det har "I folkets intresse" inte avslöjat än. Jag kan bara säga vassego! Slit den med hälsan.

Men inte en enda papparättare!

Det anmärkningsvärda med listan är avsaknaden av stridande papparättsnissar. Varför i all världen avslöjar "I folkets intresse" inte dem?! De som skrek och vrålade mest på flashback. 
Det är mycket märkligt - och lite otäckt - att just de inte ens nämns när nu näthatare ska avslöjas. De som ses i listan är - såvitt jag kan se - i huvudsak kvinnor och i övrigt rätt beskedliga individer. 

Det får åtminstone mig att fundera över hur rättsosäker denna verksamhet är:

  • Har de elakaste - de kvinnohatande männen (med vidhängande damer) i exempelvis papparättsrörelsen - fått någon slags egen gräddfil som gör att de slipper undan granskningen hos "I folkets intresse"? Vem gör det urvalet? Hur och varför?
  • Är det verkligen helt säkert att alla de i listan angivna personerna verkligen kan kallas näthatare? Efter vilka kriterier bedömer man i så fall hat? Väljer man sådana man ogillar helt enkelt? De kan ju i verkligheten vara hur beskedliga som helst fast de är anonyma. 
  • Och hur kan man någonsin vara säker på att personen som registrerat sig som Per Andersson verkligen är Per Andersson och inte Kalle Pettersson eller Ulla Trälund?

Frågorna hopar sig. 
Jag tycker att det känns rättsosäkert detta. 
I synnerhet som de allra värsta busarna tycks vara undantagna. 

Rent allmänt tycker jag att det är bra och helt okej att personer bakom anonyma nicks avslöjas. Anonymitet på nätet är ett otyg. Varken mer eller mindre. Man ska inte skriva mer än vad man kan stå för helt enkelt. 

Men frågan är om avslöjandet ska göras av någon annan än polisen. 

Jag tror faktiskt inte det. 
Det blir för godtyckligt och riskerar att urarta i hämndaktioner helt enkelt. 
De, enligt uppgift, till polisen 18 angivna personerna imponerar inte på mig. Angiveri har aldrig varit särskilt hedersamt. I synnerhet inte när det är satt i system. Polisen vet redan allt. Det kan vi vara tämligen säkra på. 

Än mer besvärligt blir det då "I folkets intresse" väljer att dölja sina avslöjanden - dock inte alla, se Berangar - av rädsla för åtal för förtal. Somliga hängs ut, andra inte och somliga granskas inte ens. Sånt bäddar för spekulationer och ännu mer näthat. 

Vad är själva vitsen med att privat peka ut människor av det enda skälet att kunna säga:


- Vi vet vem du är! 

Om det inte är för att hotfullt skrämmas?!
Är den sortens hotfulla näthat bättre än annat näthat?
Jag tycker inte det.

Man ägnar sig dessutom åt bildstöld. Att man täcker huvuddelen av bilden med en svart blaffa förändrar inte det faktum att man har stulit bilden. Fundera på det. Det finns folk som stämmer en för sånt. 

Men att möjligheten till anonymitet bör tas bort, flashback läggas ned och att nätet måste rensas - det är jag enig med "I folkets intresse" om. 

PS
Till "I folkets intress"!
Hej!
Per mail har jag i dag fått vetskap om att nicket F-A-mannen inte är den person ni tror och som även fullt riktigt har tilldelats ett annat väl känt nick i er lista. DS