Jag kan inte tänka mig ett sjukare exempel på näthat...

Åtminstone inte just nu.
Jag är i total chock!

För snart tio år sedan skrev jag boken "Mia - Sanningen om Gömda" som gav upphov till en enorm debatt. Jag avslöjade nämligen att Liza Marklunds och Mia Erikssons böcker Gömda och Asyl är en bluff. Det slutade med att de påstått sanna böckerna av Bibliotekstjänst omklassificerades till fiktion vilket innebar att de fick byta hylla på Sveriges alla bibliotek. Det räckte för mig.

Debatten förde emellertid med sig att landets mest extrema feminister rasade mot mig för att jag hade avslöjat en av deras frontfigurer. Det hjälpte liksom inte att jag själv - som alla normalt tänkande människor - också är feminist (läs: humanist). Jag hade avslöjat ett tämligen grovt bedrägeri vilket inte hade ett dyft med kön och könsroller att göra. De extrema feministerna var följaktligen helt fel ute. Det fick emellertid den så kallade papparättsrörelsen att sluta upp bakom mig vilket i praktiken var ett långt värre öde. Hade jag anat hur starkt deras hat mot såväl kvinnor som samhället i övrigt är så hade jag dragit mig tillbaka. Dessvärre gjorde jag inte det och när de upptäckte att jag inte instämde i deras hat blev jag själv föremål för detsamma. Det är det otäckaste och mest otroliga jag någonsin stött på.

I samband med min medverkan i Debatt den 15 januari 2009 gjorde en av dessa pappor, Joakim Ramstedt, en film för sin Youtube-kanal i vilken han krossar såväl programmet som flera av de medverkande samt öppet ger prov på papparättsnissarna gränslösa hat. Jag har just upptäckt det och är, som sagt, i chock. Jag tittar mellan fingrarna och vill bara gråta över de här vidrigheterna signerade Joakim Ramstedt och som han erbjuder alla att dela.

 

Joakim Ramstedt

     Publicerades den 24 jan. 2009

The truth about buried alive (Gömda) was debated on Swedish TV. Listen to one of swedens Top politicians say that she don't give a damn about the truth. The cause goes first...This is an edited Rock'n'roll version

Sociala medier är vår tids galgbacke...

Det skriver Anitha Cleménce i en debattartikel i Aftonbladet.
Influencer och debattör, kallar hon sig.
Du hittar artikeln här.

Och hon har rätt...

Anita och Ann Söderlund gjorde nyligen en podd där de tog upp kroppen och samhället, vikt, övervikt och fysiska följdsjukdomar och en massa annat. De gjorde misstaget att röra ihop det med kroppsaktivism som inte har något med hälsa att göra, fick de erfara. Det berättades med en nästintill militant ton och allt som sades i podden förvanskades. Man uppmanade till bojkott av deras konton och vägrade förstå att det som kallades kroppspositivism var ett positiva budskap.

- Det gick så långt att man påstod att vi sagt att feta människor inte har något existensberättigande. Ingen gick till källan, en like eller en likes åsikt räckte för att få vatten på sin kvarn och fort gick det. Sen kom andra in, snett från vänster som varken lyssnat på podden eller läst vad det handlat om, utan sådana som bara gillar att tycka. Helt plötsligt fick de en legitimerad lucka att hata lite.

Anitha berättar att hon satt hänförd av det som utspelades och hur lite bränsle behövdes för att tända denna brinnande majbrasa i blöta oktober?

- Jag har själv, vid flertalet tillfällen sett hur man söndrar och skändar en potentiell opposition till fördel för sin egen åsikt, alla medel är tillåtna.

Allt ska hängas ut på nätet. I synnerhet dem som inte håller med om ens åsikter.

- Men mellan raderna kan jag ändå skönja en bräcklig generation som måste ha stöttning av varandra i gruppen för att lita på sin egen åsikt, för att därefter agera domstol. 

All form av motstånd och oliktänkande skräms med vrede, uthängning eller bojkott av konton. De som tycker fel, ska förgöras till minsta beståndsdel. Det resulterar i sin tur att det offentliga rummet så sakteliga trasas sönder.

Allt fler avstår från att yttra sig i det offentliga rummet. De vågar inte för risken att bli förföljda och trakasserade.

I sociala medier råder den digitala gränsen. Man kontaktar direkt den som man blir arg, glad, irriterad, kåt eller kränkt av. Känslorna har tagit kontrollen.

I sociala medier kan oliktänkande landa i ett livslångt fiendskap.

Vi har samma hjärnor som människorna på medeltiden – den enda skillnaden är att sociala medier har blivit vår galgbacke.

Tack för den Anitha Cleménce!
Det är så sant som det är sagt. 

Tyvärr...

Läs hela debattartikeln här.